Det brinner värmeljus i både fönstret och på bordet. Det är höst nu och balkongdörren måste vara stängd på nätterna. Det är riktig höst, sådär att man känner lukten av kyla och dimma när man vaknar på morgonen. Kanske är det en släng av höstdepression jag har haft, eller så kände kroppen helt enkelt på sig att det skulle komma ett fysiskt nederlag. Hur som helst så var hela förra veckan ett stort mörker. Jag visste inte vilken dag det var, jag glömde bort saker, jag grät flera gånger per dag, jag kände inte igen tjejen jag mötte i spegelbilden och jag fick fruktansvärda ångestattacker från ingenstans. Det är många, många år sen jag hade dessa sist, jag kommer knappt ihåg den sista svartnade dimman som drog in över näthinnan. Det märkliga i allt detta är att jag verkligen inte kunde förstå varför det kom nu, varför det plötsligt dök upp? Jag kände mig ju lyckligare än någonsin ett par dagar innan, jag var inte ledsen? Men man kan inte styra över detta. Man kan inte bestämma över monster och demoner I kropp och knopp. Jag är 23 år nu och jag borde lära mig det snart. Trots detta är jag hjälplös och jag står maktlös inför den kraften, jag lägger mig bara platt inombords och väntar på att det ska gå över. Förra helgen kom Carina och Ninni äntligen hem från Spanien och vi spenderade söndagen hemma hos dem med massor av mys, kramas och god middag. Ibland behöver jag en sorts kärlek som Niclas inte riktigt når fram till, men det är inte hans fel. Jag behöver blunda och bli omhållen av en famn som hållt mig hela livet och som kramat mig år efter år. Jag är en speciell människa och jag är många gånger trasig. Men det här är jag, åren har gjort mig till den jag är och detta gör mig unik. Nu i veckan har vi hunnit med en släng av magsjuka också, så nu är kroppen definitivt nollställd. Jag var tillbaka på jobbet idag efter att ha spenderat senaste dagarna hemma i sängen och det var SÅ underbart. Mitt älskade, bästa, underbara jobb. Lyckan det ger mig, är svårt att hitta någon annanstans och ännu en gång drabbas jag av lätt separationsångest vid tanken av att jag en dag kommer behöva lämna stället.