making us the lead

ligger nerbäddad under tre täcken, en filt, fem kuddar och min nya kallentoft-bok och smyglyssnar på regnet som vräker ner utanför. och ensam är jag, alldeles ensam som om jag borde vara förvånad. funderar en del, blir absolut inte klokare. jag får snarare ofrivilligt besök av hjärnspöken som berättar vad jag borde göra och vad jag borde prioritera och göra för min egen skull i allt detta. jag råder bot på dom på samma sätt som alltid, sjunger på en meningsfull sång och ler så som bara jag kan medan det fortfarande är kaos inombords.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback