har du riktigt lyssnat?

ligger och lyssnar på musik så högt det bara går i hörlurarna och stirrar rakt ut i intet, det är jag bäst på. har rullat in mig i täcket och lagt mig bland alla kuddar, ingen kan hitta mig här.
"det som kändes lätt för stunden, det som var din egen hemlighet" jag är trött, jättetrött. jag kan rent hypotetiskt vara vaken några timmar till, så varför välja att sova istället för att stirra hjärnspökena i vitögat? jag är inte rädd. jag börjar få pusselbitar på plats och jag börjar ta lite beslut, det går i snigelfart men det går framåt. hjärtat måste ju hänga med också, men det säger emot hela jävla tiden.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback