då en av mina nära vänners mamma gick bort igår har jag mest legat och stirrat upp i taket inatt.
funderat, gråtit, våndats, inte funnit någon ro. livet är oförutsägbart, allas öden är så olika men somliga får det bättre i nangijala. vila i frid marie.


imorse kom mamma in och berättade att båten sjunkit, så det var bara att dra på sig stövlarna och gå ner till sjön. där gjorde vi ingen nytta mer än att förbarma oss över situationen.
åkte in till stan och tränade, mamma åkte på relaxen och sen var jag ner till ÖGY och syster med hennes halsduk.
obehaglig känsla att gå runt i gymnasieskolan som var mitt liv under så lång tid, kände nästan inte igen en käft.
tänk vad mycket man gått igenom där.. skratt, tårar, rapporter och falska sjukanmälningar, haha.
sen åkte jag och mamma hem. hon och anna tog på sig våtdräkter och sen försökte vi få upp grytans egna titanic som bara låg där.. båtjävel! efter mycket om och men, då den t.o.m legat upp&ner ett tag fick vi den på rättsida och fick ur allt vatten och djävulsskap. så nu sitter den där den ska!



före.




efter.