med risk för att låta som en tjugoåring med onaturliga alkoholvanor och ett beroende, men så är inte fallet.
jag längtar efter att festa, jag längtar efter att känna världens bästa sidor med mina bästa vänner.
no fear & no limits. jag tror detta är det jobbigaste med itrim, att inte kunna dricka alkohol.
tre månader måste jag hålla ut, jag vet att jag klarar det, men det är jobbigt. jag känner mig tråkig & osocial, det är jag inte men det är fortfarande en känsla.
året i hamburg har inte gjort allting bättre, älskade reeperbahn vad jag saknar dig och dina bravader.
vilket liv man levde när man kom indundrande genom dörren men sanna & sofia klockan 7 på morgonen när familjen började kliva upp. sova till mitt på dagen, ligga och flamsa i min dubbelsäng ett tag, prata om allt som hände under natten och sen åka till altona, gå på lidl, åka hem och kolla på bigbrother i min soffa.
saknar saknar saknar saknar saknar, men en sådan livsstil är inte hållabar tyvärr, inte någonstans.
men den andra december får jag festa igen, och jag kan inte beskriva hur mycket jag längtar efter ett glas vin.. tragiskt! men det kommer säkert bli ännu roligare att festa sen när man inte gör det lika ofta, självdiciplinen måste vara maxad för resten av mitt liv, så är det.
hejja mig! skål.






alla goda ting är tre.