hittade en av mina gamla favoritlåtar av kent idag, av en ren slump. det var jättelängesen jag lyssnade på den men den klingar precis lika bra som förr än idag.
'' för första gången på nära håll, stod vi som frusna mot varandra. och mina händer rörde aldrig din hud, men jag vet att du kände.
som en elektrisk chock genom skelettet. lätta fingrar genom tyget på de kläder du valde, för någon annans skull.
och varje gång du möter min blick, blir min värld en aning större. varje gång du möter min blick, hör jag ditt hjärta ge mig blod.
varje gång du möter min blick, går en störning genom ljuset. varje gång du möter min blick, så vet jag vem jag är.
för sista gången på nära håll, står vi som frusna mot varandra. och våra händer möts affärsmässigt snabbt, som i förvåning.
över en elektrisk chock genom skelettet, som slog sönder våra liv till ett fullständigt normalt tillstånd där allt är trasigt.
varje gång du möter min blick, går en störning genom ljuset. varje gång du möter min blick, så vet jag vem jag är.
varje gång du möter min blick, blir min värld en aning större. varje gång du möter min blick, hör jag ditt hjärta ge mig blod.
varje gång du möter min blick, går en störning genom ljuset. varje gång du möter min blick, så vet jag vem jag var.. ''
November 2014
om du vill, härifrån
Allmänt
Blogg.se Stil
23:06:59 | 