var det dig jag såg, var det dig jag svor att aldrig glömma?

jag vet inte varför, men kanske är det därför jag minns det så väl..
dina stora ögon, dina bruna händer, dina vassa knän.



det gick superbra att lägga moritz & lotta ikväll, premiär och jag var lite nervös men det gick himla bra.
pappan derek är en rolig prick, skulle starta kuddkrig och hivade iväg en kudde i huvudet på mig trots att de bara var andra gången vi sågs.. imorgon blir det hämnd och då kastar jag iväg soffbordet! hahaha, skämt åsido.
sen sa han såhär när jag satt i soffan och läste en bok för lotta och gosade med moritz:

- ja, jag ser att du har ganska små syskon frida
- haha, nja.. min yngsta syster hon är 13 år

jag är duktig med barn,
men jag skulle inte vara duktig med egna barn.. haha.

nu sitter jag och skypear med amanda.
jag älskar skype, och jag älskar amanda!
saknad.







Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback