dag nummer två




jag kan ju säga redan nu att jag skulle kunna sitta här och skriva hela dagen, sen hela natten och sen hela dagen imorgon också men det tänker jag inte göra dels för att jag inte har tid och sen för att han absolut inte är värd det! det förvånar mig fortfarande hur en människa kan förändras så otroligt mycket, till något så negativt på så kort tid.. det slog mig plötsligt att aron & min pappa kan slå sina huvuden ihop för dom är precis likadana.

men men,
en bild kan jag ju bjuda på,
min första kärlek var det ja..






Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback