just don’t stand there and watch me fall

är hemma i marieby just nu.
vi har varit hos morfar och firat honom på farsdag, imorgon ska vi fira pappa.

egentligen kunde jag ha räknat ut allting från början, att det skulle bli såhär..
men det är så jä*la typiskt mig att vara naiv.
just nu känns det bara allmänt fövirrande, känner mig ledsen och deppig, för deppig..
det finns en väg till vänster, och en åt höger.. men vilken väljer man?

nu ska vi väll snart åka hem till grytan igen,
då ska jag sätta på mp3'n och sova några timmar,
håller fortfarande fast vid att allting är bekymmersfritt när man sover..






Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback