människan är naiv, så är det bara.
ända sen man är liten, litar man på människor och lägger delar av sitt liv i någon annans armar,
och när man är liten är bästa kompisen den som har mest stickers och är snällast, när man blir äldre är det den som bryr sig och respekterar, älskar dig för den du är, lyssnar och förstår. många människor kommer och går under livets gång, vissa stannar kvar livet ut, andra ser man ryggen på när de går. när man öppnar upp sig för en människa, bygger upp ett förtroende, tar man samtidigt en otroligt stor risk, risken att denne tar med den del av ditt hjärta du just lämnat ut, och slutar bry sig... men trots att man råkar ut för det, man blir sårad och man hittar tillbaka på vägen, gör man om samma sak igen, och igen, och igen.. man är naiv nog att tro att det går bättre denhär gången, att det inte händer igen.
människor har kommit och gått i mitt liv också, självklart. men det är inte många som gått, men när det väl hände var det ett grymt fall för mig, därför tror jag aldrig jag kommer våga utsätta mig själv för det igen, aldrig någonsin.
när jag kollar på mitt liv utifrån, ser jag först mig själv, och er människor som så positivt påverkat mig och mitt liv på något sätt, det finns inget sätt i världen för mig att tacka er, men ni är värld allt fint på jorden för allt ni gjort för mig genom så många år, även om alla inte står kvar fortfarande..



 

igår körde green in mig, ida & marre till stråket, det var fett kul och jag träffade grymt mycket härligt folk, några muppar också, men man kan liksom inte undgå dom... en sko mindre, plånboken mindre tjock och massa härliga skratt senare kom jag hem runt tre, och somnade som en gnu, på en gång. tack alla som gjorde kvällen galant!





vill du ta med en hälsning,
till nån väldigt speciell.
vill du ge honom mina bästa,
och säg till honom sen,
att jag alltid varit stolt,
över att vart hans vän.
säg att några av dom dar,
som vi hade med varann,
var några av de bästa,
som jag nånsin haft.
och säg att jag är ledsen,
för alla fel som blev.
men att inget enda av dem,
var menat som nån slags elakhet.

du förresten glöm inte å säg att,
det finns saker som han sagt,
som jag alltid ska ta med mig,
han kunde va så briljant.
o säg att jag tycker,
det behövs många fler som han.
han bär en doft av nåt som är större,
och du förresten en sak till kan du komma ihåg...
jag vet han tror mitt hjärta,
är en död o iskall sten.
säg att inget kunde vara mera fel än just det
det är bara att om jag skulle gett
allt det han ville ha,
skulle ingenting av det han älskade
från början,
till slut blivit kvar.

thåström, världens bästa thåström.


imorgon är det onsdag, och vad händer då?
jo det jag längtat efter i flera veckor, månader, mina älskade vänner från stockholm kommer, äntligen.
och tack MAMMA för all hjälp du ger mig jämt, aj löv jo!

nu ska jag fortsätta klippa lite gräs,
ciao