På eftermiddagen idag började jag känna längtan efter semesterveckan nästa vecka. Jag kände glädje över det som kommer. Att få en hel vecka med familjen, mina vänner och sen att fira min födelsedag. Sen började jag tänka på vad som inleder hela veckan, och blev genast kräkfärdig. Begravning. Begravning av mannen som alltid varit den största manliga förebilden i mitt liv, fadersgestalten som aldrig gav vika, som alltid visat största möjliga kärlek och som alltid funnits där. Det närmar sig det sista farvälet och det gör mig livrädd. Tårarna ligger nära till hands, jag känner lite panik och jag känner att jag inte kommer klara av det? Vad gör man? Vad säger man? Hur beter man sig? Får man gråta? Får man skratta? Jag kommer vara en liten tjej. Jag kommer vara den minsta tjejen på jorden den här dagen. Jag kommer krampaktigt hålla Carina i handen och blunda tills det är över. Det värsta är att det aldrig är över, han kommer aldrig tillbaka och jag har inte förstått det än.
Fredag, fredag och jag är helt slutkörd. Det känns som jag varit i skogen och sprungit hela dagen. Huvudet dunkar och kroppen sover medan hjärnan är halvt vaken. Mensvärken från helvetet knackade på dörren mitt på dagen, tack för det. Jag känner mig som ett vrak, kommande veckans semester är mer än välkommen. Ikväll kommer jag hem till lagad middag och världens underbaraste tjej. Elin har ju varit hos mig sen i onsdags! Sen blir det manikyr och hårfärgning resten av kvällen. Tjejkalas! Niclas ska till Max så det blir en killfri lägenhet ikväll. Imorgon blir det lite sammanstrålning av underbaringar från jobbet för att fira min födelsedag och samtidigt sörja att det var Susannas sista dag på jobbet idag. Nej, nu känns det som roslagsbanan kan få köra lite fortare så jag kommer hem någongång!
Absolut, folk har sex, och jävligt mycket sex. Men man får inte göra sugmärken! Det är absolut förbjudet, osmakligt och opassande. Min kära make klämde dock dit ett på mig i söndags och det har han fått avhyvlingar för, han lär nog aldrig göra om det! Haha. Man får ju gå runt och skämmas? På jobbet, på tunnelbanan, på affären och om man springer ihop med grannen. Och jag som oftast har håret uppsatt kan inte ha det heller, så nu går jag runt med utsläppt hår och skäms! Haha. Förlåt mamma, det ska aldrig hända igen.
Det går i snigelfart, inte livet men morgontrafiken idag. Det är kaos i trafiken och bussen kommer framåt med 5 km/h typ. Senaste dagarna har varit intensiva med mycket jobb och annat skoj! Skönt med lite ledighet imorgon, jobb på fredag och sen semester en vecka! Östersund, prinsessan kommer hem igen. Idag är det äntligen onsdag, som jag längtat. Ikväll landar Elin på Arlanda vid 18.10 och sen får jag ha henne för mig själv ända till på måndag när vi flyger uppöver igen! Amazing. Ikväll väntas en fajitaskväll med Niclas kompis Oskar också, voff voff! I söndags var det morsdag och jag har ju som bekant väldigt många mammor jämfört med vanliga barn! Jag bjöd gudmor och hennes sambo på middag på kvällen och det blev en supermysig kväll. Helstekt fläskfile med tomater och champinjoner, potatisgratäng, fetaostsallad och baconlindad sparris. Succé! Dessutom fick jag fina blommor av mitt hjärta också, jag ska väll också bli mamma någon gång, haha. Det var ju röstning i söndags också, vilken jävla debatt då! Jag är jävligt dåligt insatt i politiken, jag bryr mig inte mer än till den grad att jag vet vad jag INTE ska rösta på. Jag vet också att jag borde bry mig mer, men intresset finns inte. Sen blir jag så jävla förbannad på folk som inte låter folk tycka och tänka som dom vill. Jag har undvikit Facebook i flera dagar för att folk är så efterblivna i sina diskussioner. Alla får ha en egen åsikt, ingen kan säga vad som är rätt eller fel. Jag pratar aldrig politik, aldrig. Eller jo, i onyktert tillstånd brukar jag dra igång värsta jävla debatten som jag sedan smiter ifrån och låter kvarvarande få bli arga på varandra och fortsätta bråka! Haha.
Jag har gjort mig av med den största delen av mig själv. En otroligt stor del av min kropp är borta och jag är så konfunderad över detta. Skulle någon ge mig en ryggsäck med 42 kilo i skulle jag aldrig orka lyfta den ens en gång, men jag har burit runt på det till vardags, dygnet runt. Fruktansvärt! Jag drömmer ofta mardrömmar om att alla kilon är tillbaka, att jag är jättesjuk och att jag är så tung att mina ben knäcks på mitten, så jävla läskigt. Det är nog något som försvinner med tiden, mardrömmarna alltså.
Gårdagen, gårdagskvällen. Kommer hem och prinsen har städat, tänt värmeljus och han står och lagar mat. Jag vart helt tagen, haha. Man kan väll säga att det inte hör till vanligheterna annars. Hela kvällen var helt perfekt på alla sätt och vis. Efter god middag och Maria Wern på fyran packade jag upp väskorna från de senaste dagarna och sen fick jag äntligen krypa ner i sängen! Inga svårigheter att somna iallafall, jag var helt utslagen efter de senaste dagarna. Idag känner jag mig utvilad och fit for fight! Jobb till 19.00 idag och äntligen fredag imorgon. Ladiesnight på lördag med Camilla och Susie, jag tänkte bjuda på Tacos och vin! Alkoholfritt? Självklart! På söndag ska jag till Täby Centrum med Ida och ragga rätt på en studentklänning till henne också, lilla tjejen blir snart vuxen! Måste försöka åka till Alingsåsvägen i helgen också, pussa på mina tanter lite.
Efter hemkomsten från Östersund igår var det bara att lämna av väskorna innanför dörren hemma och åka raka vägen till Karolinska sjukhusets akutmottagning. Liggande på en bår där trasigare än allt jag sett låg min älskling, livrädd och ledsen, liten och sårbar. Det var en av de värsta kalla kårarna jag någonsin känt när jag såg honom, aj mitt hjärta. Helt likblek och kallsvettig, ögon som bara flackade runt. In hos neurologen och vänta, vänta, vänta. I timmar fick vi vänta, i timmar höll jag om honom, grät och höll om honom hårdare. När någon man älskar har ont och mår dåligt, då vill man bara skrika och falla genom ingenting. Efter många timmar fick vi en diagnos. Det var inte stroke eller hjärnblödning på lilla hjärnan som dom först misstänkte, det var ett virus på balansnerven. En infektion och inflammation i nervvävnaden. Medicin och taxi hem inatt innan vi slutligen fick gå och lägga oss i våran säng. Det tog lång tid innan vi somnade men det var underbart att få ligga på den där armen efter fem långa nätter ifrån varandra. Imorse mådde han bättre, han var på benen även om det var lite vingligt. Nu har det bara blivit bättre under dagen och ingen är gladare än jag för det, knappt Niclas själv skulle jag tro. Nu ska jag hem och pussa på honom tills han blir trött på mig! Mitt hjärta, aldrig mera sjuk och aldrig mera sjukhus.
Såg av en händelse min rubrik från senaste inlägget i förra veckan. Mormor och morfar hand i hand. Det är verkligen så nu, dom är verkligen återförenade och vi har blivit av med våran största kärna på jorden. Roten till allt vi är och någonsin kommer att vara, allt som gjort mig till den jag är och hur jag uppfostrats. Mannen bakom min fantastiska personlighet har lämnat jordelivet. Jag har jävligt svårt att förstå det, jag tror fortfarande att det bara är ett vakum som ska försvinna. Tänk att aldrig få känna den där doften av cigaretter blandat med pepparmint och herrparfym igen. Att aldrig få den ärliga åsikten eller de kloka livsråden. Samtidigt vet jag att han mår bättre nu, han lider inte och har inte ont. Men det fattas något här nere på jorden, det kommer alltid vara en tomhet som är bestående. Men jag har alla minnen och hela uppväxten med mig, det kan ingen ta ifrån mig. Jag kommer bära med mig dig hela livet morfar, hela vägen följer du med i hjärtat och på handleden. You raise me up so I can stand on mountains.
Tack för allt stöd, fina sms och all kärlek de senaste dagarna. Det går fortfarande inte att förstå att världens finaste gubbe slutligen fick ro i fredags morse och vingarna bar honom till Nangijala för att ta igen de 23 år Mormor väntat på honom. Det kommer vara några tunga veckor framöver och du kommer alltid fattas oss. Jag är dock otroligt tacksam, genom dig är jag den jag är och genom dig har jag fått världens finaste familj. Alla år och alla minnen tar jag med mig i det innersta rummet. Älskade Morfar, nu får vi leva för dig. " You raise me up, so I can stand on mountains. You raise me up, to walk on stormy seas. I am strong, when I am on your shoulders. You raise me up, to more than I can be. "
Då var även största delen av tisdagen denna vecka förbi. Sitter på bussen hem och njuter av att solen skiner utanför, det spelas reggae i mitt spotify och jag är en rebell och har fötterna på sätet framför, vägrar växa upp. Längtar hem till världens bästa kille som är hemma och dammsuger och städar eftersom jag, i mitt esse, bröt ihop imorse för att det var dimmigt och ostädat hemma. Att han orkar med mig, det är helt otroligt! Funderade för en stund sen på hur det kom sig att det blev såhär, hur hamnade jag här? Trygg i kärleken, okristligt jävla förälskad, sambo och ägare av världens finaste pojkvän. Det som bara skulle vara (förlåt mamma) ett vanligt jävla ligg samma kväll som jag dumpade den förgående "pojkvännen" jag hade visade sig vara min stora kärlek, allt jag någonsin behövt och någonsin kommer behöva. Definitionen av ordet kärlek. Så sjukt det kan vara, en random facebook-person. Det var på alla sätt och vis rätt tid i livet. För mig vart det dock en helomvändning, massor behövde jag förändra men jag lär mig, och idag är jag en riktig bra flickvän. Men jag brukar skratta åt att han kom hem till mig en torsdag, sen åkte han aldrig därifrån igen i princip. Inget dejtande, ingen försiktighet. Pang på rödbetan och tjo faderittan! Han tog mig med storm, och som jag så många gånger hört är det så man måste göra med fröken Fridell, man kan inte vara försiktig, då gäspar jag bara. Hur som helst, jag är otroligt lycklig lottad och dom senaste månaderna har varit (i kärlekslivet) de bästa någonsin. Och ja, vi ska gifta oss och skaffa massor med barn. Köpa radhus och Volvo, och sen dö tillsammans när vi är gamla. Men det ligger mycket längre fram i kalendern, nu är det bara att njuta av nuet och att varje dag få komma hem till en öppen famn och få vakna bredvid den absolut finaste björnen jag vet varje morgon. Kärlek går inte beskriva, you're my person.
Uppdateringen släpar efter, jag vet. Förlåt för det! Halvårskontrollen i torsdags gick både bra och dåligt. Viktnedgången har gått som på räls. 42 kilo är borta och 49 centimeter i midjan har försvunnit, success! Däremot är blodtrycket och blodvärdena inte mycket att hänga i julgranen. Fick en akuttid hos min husläkare i fredags morse, massor av tester och dessa förbannade blodprov, gud vad det inte var en bra dag. Hon stack, stack och stack. Blääää! Sen blev det häng i soffan resten av fredagen med en kropp som bara stretade emot mer och mer. Helt utpumpad var jag på eftermiddagen, utan att ha gjort något alls. Varit på toaletten och hämtat Loka var det jag gjort, ändå kändes det som att jag sprungit runt hela Österåker. Så har hela helgen sett ut också, fruktansvärt tråkigt och innehållsfattig. Det blev ingen lunch med Mandy inne i stan eller någon överraskningsfest för Camilla på lördagkväll. Igår var jag och Niclas ute och cyklade för att jag skulle få lite luft, eller Niclas cyklade och jag åkte på pakethållaren några varv runt centrum. Jag har en telefontid bokad till klockan 15.00 idag där jag ska få svar på mina prover, hoppas det är något som kan lösas med lite tabletter bara. Iallafall så är jag påväg till jobbet, inte rekommenderat men jag måste! Mina nyanställda kottar börjar idag! Falle och Pauline, det ska bli mycket trevligt. Dock har dom annan utbildning nu första veckan så i mina klor hamnar dom nog inte förrän onsdag nästa vecka skulle jag tro. I övrigt vanlig vecka den här veckan, ett nytt projekt drar igång idag och på onsdag ska jag på övernattningskalas hos min bästa Lisa! Men annars är det vanlig Svensson-vecka, vädret är riktigt sunkigt också men så länge det inte regnar när jag går ute är jag nöjd! Hoppas ni får en höjdarmåndag allihopa, puss och kram.
Onsdag och en riktig grå-zon i utkanten av huvudstaden. Det luktar regn i luften och det snålblåser riktigt kallt. Efter gårdagens riktigt tunga dag på jobbet var det ett lik som vaknade imorse. Jag kommer få magsår av all stress på jobbet snart! Idag är Susie tillbaka iallafall och på måndag kompletteras mitt crew, några jobbiga veckor kvar tills dom är utbildade men jag ser ljuset iallafall, haha. Ikväll ska jag hämta bilen på Alingsåsvägen efter jobbet för imorgon har jag min halvårsbesiktning. Jag är riktigt nervös, riktigt riktigt nervös. Jag borde kvala igenom, men jag har plötsligt blivit osäker? Sjukt dock att det gått sex månader sen jag la mig under kniven, vart har det halvåret tagit vägen? Klockan 09.00 imorgon är det dags iallafall. Proverna kommer absolut inte gå igenom iallafall, med tanke på att två av medicinerna som skulle vara slut i januari fortfarande inte är slut, jag måste skärpa mig där alltså. Jag tar och bjuder på en bild iallafall, en bit på vägen har jag ju kommit!
Måndag, underbar måndag. Inte riktigt men humöret är helt okej för att vara början på en lång vecka! Helgen har varit underbar, alldeles lagom. Städade järnet i lördags, varenda list och lite vrå blev ren och häxjakt i tvättstugan där tillochmed duschdraperiet tvättades. Sen blev det middag på Alingsåsvägen med kortspel och yatzy, gissa om vi fick skratta eftersom Niclas aldrig spelat något av det liksom? Haha. Igår blev det sovmorgon och sen en sväng på stan. Helgen avslutades med fajitaskväll och beckfilm på fyran, helt perfekt. Relativt vanlig arbetsvecka denna vecka. Första veckan på länge med fem arbetsdagar iallafall! Det kommer kännas som att den aldrig tar slut. Susie har dessutom halsfluss så jag blir själv i början av veckan, heja!
always loved
Allmänt
November 2014
Blogg.se Stil
19:15:50 | 
I söndags var det morsdag och jag har ju som bekant väldigt många mammor jämfört med vanliga barn! Jag bjöd gudmor och hennes sambo på middag på kvällen och det blev en supermysig kväll. Helstekt fläskfile med tomater och champinjoner, potatisgratäng, fetaostsallad och baconlindad sparris. Succé! Dessutom fick jag fina blommor av mitt hjärta också, jag ska väll också bli mamma någon gång, haha.
Det var ju röstning i söndags också, vilken jävla debatt då! Jag är jävligt dåligt insatt i politiken, jag bryr mig inte mer än till den grad att jag vet vad jag INTE ska rösta på. Jag vet också att jag borde bry mig mer, men intresset finns inte. Sen blir jag så jävla förbannad på folk som inte låter folk tycka och tänka som dom vill. Jag har undvikit Facebook i flera dagar för att folk är så efterblivna i sina diskussioner. Alla får ha en egen åsikt, ingen kan säga vad som är rätt eller fel. Jag pratar aldrig politik, aldrig. Eller jo, i onyktert tillstånd brukar jag dra igång värsta jävla debatten som jag sedan smiter ifrån och låter kvarvarande få bli arga på varandra och fortsätta bråka! Haha.
Jag har gjort mig av med den största delen av mig själv. En otroligt stor del av min kropp är borta och jag är så konfunderad över detta. Skulle någon ge mig en ryggsäck med 42 kilo i skulle jag aldrig orka lyfta den ens en gång, men jag har burit runt på det till vardags, dygnet runt. Fruktansvärt! Jag drömmer ofta mardrömmar om att alla kilon är tillbaka, att jag är jättesjuk och att jag är så tung att mina ben knäcks på mitten, så jävla läskigt. Det är nog något som försvinner med tiden, mardrömmarna alltså. 
" You raise me up, so I can stand on mountains. You raise me up, to walk on stormy seas. I am strong, when I am on your shoulders. You raise me up, to more than I can be. "
