fridamariafridell -

loving you is easy

← Startsidan |

2014-05-21 |

20:08:42 |

Allmänt |

0 Kommentarer

Efter hemkomsten från Östersund igår var det bara att lämna av väskorna innanför dörren hemma och åka raka vägen till Karolinska sjukhusets akutmottagning. Liggande på en bår där trasigare än allt jag sett låg min älskling, livrädd och ledsen, liten och sårbar. Det var en av de värsta kalla kårarna jag någonsin känt när jag såg honom, aj mitt hjärta. Helt likblek och kallsvettig, ögon som bara flackade runt. In hos neurologen och vänta, vänta, vänta. I timmar fick vi vänta, i timmar höll jag om honom, grät och höll om honom hårdare. När någon man älskar har ont och mår dåligt, då vill man bara skrika och falla genom ingenting. Efter många timmar fick vi en diagnos. Det var inte stroke eller hjärnblödning på lilla hjärnan som dom först misstänkte, det var ett virus på balansnerven. En infektion och inflammation i nervvävnaden. Medicin och taxi hem inatt innan vi slutligen fick gå och lägga oss i våran säng. Det tog lång tid innan vi somnade men det var underbart att få ligga på den där armen efter fem långa nätter ifrån varandra. Imorse mådde han bättre, han var på benen även om det var lite vingligt. Nu har det bara blivit bättre under dagen och ingen är gladare än jag för det, knappt Niclas själv skulle jag tro. Nu ska jag hem och pussa på honom tills han blir trött på mig! Mitt hjärta, aldrig mera sjuk och aldrig mera sjukhus.

Kommentera Inlägget

Trackback