fridamariafridell -

mormor och morfar, hand i hand

← Startsidan |

2014-05-13 |

20:12:58 |

Allmänt |

0 Kommentarer

Då var även största delen av tisdagen denna vecka förbi. Sitter på bussen hem och njuter av att solen skiner utanför, det spelas reggae i mitt spotify och jag är en rebell och har fötterna på sätet framför, vägrar växa upp. Längtar hem till världens bästa kille som är hemma och dammsuger och städar eftersom jag, i mitt esse, bröt ihop imorse för att det var dimmigt och ostädat hemma. Att han orkar med mig, det är helt otroligt! Funderade för en stund sen på hur det kom sig att det blev såhär, hur hamnade jag här? Trygg i kärleken, okristligt jävla förälskad, sambo och ägare av världens finaste pojkvän. Det som bara skulle vara (förlåt mamma) ett vanligt jävla ligg samma kväll som jag dumpade den förgående "pojkvännen" jag hade visade sig vara min stora kärlek, allt jag någonsin behövt och någonsin kommer behöva. Definitionen av ordet kärlek. Så sjukt det kan vara, en random facebook-person. Det var på alla sätt och vis rätt tid i livet. För mig vart det dock en helomvändning, massor behövde jag förändra men jag lär mig, och idag är jag en riktig bra flickvän. Men jag brukar skratta åt att han kom hem till mig en torsdag, sen åkte han aldrig därifrån igen i princip. Inget dejtande, ingen försiktighet. Pang på rödbetan och tjo faderittan! Han tog mig med storm, och som jag så många gånger hört är det så man måste göra med fröken Fridell, man kan inte vara försiktig, då gäspar jag bara. Hur som helst, jag är otroligt lycklig lottad och dom senaste månaderna har varit (i kärlekslivet) de bästa någonsin. Och ja, vi ska gifta oss och skaffa massor med barn. Köpa radhus och Volvo, och sen dö tillsammans när vi är gamla. Men det ligger mycket längre fram i kalendern, nu är det bara att njuta av nuet och att varje dag få komma hem till en öppen famn och få vakna bredvid den absolut finaste björnen jag vet varje morgon. Kärlek går inte beskriva, you're my person.

Kommentera Inlägget

Trackback