varje vinter följs utav en vår

ja, vi tänkte som barn
i förhållande till något annat
09.00 drack en halv drickbart
11.00 drack upp den andra halvan
14.00 åt lunch, spagetti & korv
18.00 åt en blodapelsin
Dietisten skulle ta strypgrepp på mig om hon visste om detta. Det är jättedåligt och det vet jag. Absolut, jag går ner i vikt men det är INTE det som är huvudsaken. Tur att det är en ny dag imorgon, då kan jag göra bättre ifrån mig!
you gotta love being you
Nu ska jag hem och ordna matlådor för resten av veckan och städa ihop i garderoben. I söndags rev jag ut halva garderoben för att hitta ett plagg, sen knölade jag bara in allt det jag hade rivit ut, fy! Haha. Tanken var att jag skulle fixa mitt träningskort på Rosa Skrot idag men det ska ju vara genomgång av maskiner osv så det får bli nästa vecka istället eftersom jag redan proppat denna vecka med planer. Haha, ursäkter och ursäkter, ränderna går aldrig ur. Men det känns skönt att ÄNTLIGEN bestämt ställe nu efter mycket velande och övervägande.
man väcker en ångest när man släcker en annan

take something new
Sen är han ju fenomenal på morgonen. Han har den värsta alarmsignalen som någonsin skapats och sen är det slammer och brak, dunder och fjång hela tiden tills han går ut genom dörren och jag kan somna om igen, då tycker jag bättre om lördagarna och söndagarna! Haha.
Nu ligger jag i soffan på Alingsåsvägen och kollar på underbara Mia Skäringer och hennes midsommargäster. Det programmet är ju perfekt. Det är en perfekt avslutning på onsdagarna, man har avverkat mer än halva arbetsveckan och man kan börja se helgen i horisonten. Men nu är jag trött, jag kommer somna så fort jag lägger ner huvudet alltså. Och hicka har jag också, låter precis som fyllehicka, haha. Nu kom Carina med något husmorsknep här för att få bort hickan, jag är bara glad att hon inte försökte skrämma bort den, haha.
Jag sökte semester idag också!
Det blev först 2-5 juni, sen vecka 31, 32 och 33! Sen sökte jag ledigt den 17 april också när det är skärtorsdagen, jag vill åka hem till Östersund då och helst åka upp till fjällen och åka skidor och mysa i husvagnen. Får besked nästa vecka om semestern blev beviljad, men det borde den väll bli, jag förtjänar det! Haha.
I wonder who you're dancing with now
och den brusar inte upp
Idag är det min namnsdag också! Jag älskar namnsdagar, det är liksom lite speciellt. Tack till er alla som grattat mig på denna egentligen värdelösa dag. Mamma fick jag som vanligt påminna, haha. Förra året ringde hon inte alls och året innan det ringde hon en dag för tidigt. Hallå det är du som döpt mig?! Haha. Men Farmor ringde iallafall, henne pratar jag med på telefonen en gång om är? Kanske två med den gången jag fyller år liksom. Aja, jag låtsas som att Niclas firar min namnsdag ikväll iallafall, måste ju ta tillfällena i akt!
Bästa var dock ändå när jag smsade Elin och sa att jag faktiskt har namnsdag idag. Varav hon svarar att nej men du har väll ändå inte namnsdag idag? Och jag svarar jo, det har jag visst! Hon skickar en tagen bild på sin kalender där det faktiskt står att FRIDA har namnsdag och fortfarande ba nej? Direkt efter kom ett sms till.. Men gud förlåt, hahaha. Det är ju Frida idag, jag tänker alltid att det är Maria och att det är den 28 februari. Hahah, äkta kärlek är det.
Don't screw this up
Nu tänkte jag hoppa in i duschen och sen krypa ner i sängen, klämma ett avsnitt Greys Anatomy och sen sova! Jobb till 19.00 imorgon och sen har jag lovat Niclas att få en chans att åtgärda missen från i fredags. Till skillnad från i fredags har jag inga förväntningar alls. Jag tar för givet att det blir kaos imorgon också, positiv tjej... Nej men det borde man lära sig, utan vidare förväntningar eller förhoppningar blir man aldrig besviken!
he's drivning back with us
Nej, ju blir det två ipren till kvällsfika sen ska jag snutta kudden. Lite feber och mycket tussighet ligger och släpar men det låtsas vi om att vi inte vet.
Godnatt godingar. Hoppas eran helg varit fantastisk och att ni fått mycket kärlek.
Mentally, I'm done
Fredagen blev kaos och katastrof, precis som jag undermedvetet visste. Det blev inga blommor, inga fina smycken, ingen mysig middag eller några pussar. Jag var på fest i Solna, riktigt jävla full och ledsen var jag, så bra gick det.
Kärlek är inte enkelt. Det suger och jag blir alltid besviken. Alltid, alltid, alltid.
Jag vill bara lägga mig under en sten och aldrig visa mig igen. Kanske är bättre att hoppa in i duschen och försöka sova sen, jag måste till jobbet imorgon.

Idag är ingen bra dag

dagens jämförelsebild

äckligt, äckligt, äckligt.
jag känner sån avsky för bilden till vänster. men den är perfekt, perfekt att jämföra med. perfekt att inte längta tillbaka till.
get it by the ocean
Inga mardrömmar inatt, inte vad jag kan minnas iallafall. Jag har sovit hela natten utan att vakna. Undra om det har att göra med att jag la mig med huvudet i fotänden, kan sånt avgöra? Jag har för mig det. En vanlig arbetsdag står på schemat idag, kanske ska kramas lite extra eftersom det är alla hjärtans dag? Ja, jag tror nästan det. Efter jobbet ska jag hem och pussas med min boyfriend. Han får inga blommor idag, som den godisgris han är får han choklad istället! Haha. Jag ställde fram det och presenten imorse redan, han kommer ju ändå hem innan mig så har han något att göra så länge, haha.
Happy Valentines Day på er godingar. Extra kärlek till min familj och mina bästa vänner också. Jag älskar er året runt, men lite till just idag.

make someone happy
Det är Spiderman på TV6 för tillfället, helt perfekt torsdagsfilm. Den tar mig alltid tillbaka till den fantastiska tiden i högstadiet. När vi var och såg premiären mitt i natten en onsdag, haha.
Jag kommer aldrig orka kolla klart ikväll dock. Känner redan nu hur ögonlocken faller ihop med jämna mellanrum och hur kroppen vill sova. Lika bra att ge med sig, det är en dag imorgon också! Och en lååååång dag dessutom.

operationens baksidor
Det har tagit mig så många år att få tillbaka kvalitén på mitt hår. Fått tillbaka längden, tjockleken och glansen i det. Efter många års hemmafärgande och löshår i alla dess former har mitt hår varit oerhört slitet och förstört. Jag hade precis fått tillbaka mitt eget hår, nu tappar jag det igen. Nu försvinner allt mitt hår, det bara ramlar av huvudet och jag kan inte göra något. Senast idag när jag hade duschat grät jag över detta, för jag tycker verkligen att det är jättehemskt. Mina långa bruna hårstrån bara ramlar av huvudet och det blir tunt så tunt, och jag är hjälplös. Det finns inget man kan göra. Inga vitaminer, shampoo, medicin eller tabletter kan motverka det. Jag vill inte ens borsta håret längre eftersom allt fastnar i hårborsten. Huvudkudden är full med hår efter en natts sömn, där ligger mina kära hårstrån och har dött. Om ett år kommer det börja bli starkt igen, det kommer börja växa igen men det känns som det är länge dit, jag känner mig naken.
Jag fryser, jag fryser hela tiden. Jag sover i långkalsonger och långärmad tröja. Jag har bäddat med två filtar under underlakanet och jag har två täcken i sängen och en filt till längst upp. Jag har ingen blodcirkulation och är ständigt kall om både fötter och händer, trots tjocksockar dygnet runt och alltid vantar så fort jag går utanför dörren. Jag fryser för att kroppen inte håller värmen, den orkar inte.
Jag kräks. Om jag äter för fett, för sött, för fort eller för mycket så kräks jag. Det finns inget stopp på kräkandet. Jag kan stå en halvtimme och kräkas luft trots att jag inte hade mer att kräkas upp efter två minuter. Kroppen slutar inte kräkas, den förstår inte. Så många timmar jag tillbringat på toalettgolvet helt utmattad. Tårarna sprutar och magen värker. Det är ingenting jag väljer, det är kroppens reaktioner. Det gör ont, det gör så fruktansvärt ont men jag kan inte hindra det, jag väljer det inte. Sen börjar kroppen kallsvettas och jag får hjärtklappning. Det slår lock för öronen på mig och jag hör hur hjärtat slår, fort och hårt, det gör nästan ont i bröstkorgen på mig. Sen kommer svimmandet. Hela världen svartnar när jag ligger där på toalettgolvet och tror att jag ska dö. Då svartnar det för ögonen gång på gång. I dessa situationer ångrar jag mig, jag ångrar mig så mycket att jag vill dö.
Så nej, varje dag är ingen lek. Veckorna efter operationen var katastrofala med nervskada i magen, hög på citodon och dåliga blodvärden. Jag kunde knappt dricka vatten ur en nappflaska utan att det kom upp igen. Glory life? Absolut inte, vissa dagar vill man bara be livet fara käpprätt åt helvete. Även om jag själv satt mig i den här situationen, vill man be livet dra åt helvete.

alors on dance
Näst sista dagen på arbetsveckan idag. Lite möten inplanerade annars är det en vanlig arbetsdag! Det börjar ramla in lite klagomål på OS nu, precis som planerat. Vi tar de kunderna med en nypa salt och påminner dem om att våra fina Tre kronor faktiskt vann sin premiärmatch igår och vi har dragit hem ett par guld redan, haha.

No art is made of happiness
Nej, nu ska jag nog förflytta mig till sängen iallafall. Det dröjer ju alltid minst en timme innan jag lyckas somna. Det ska ju läsas bloggar, Facebook ska kollas, Instagram ska checkas av och minst fem hashtags måste avverkas på weheartit! Haha, bestyren innan man kan sussa alltså. Så beroende om sociala medier, helt sjukt.

imagine a world without me
Det blev en perfekt avslutning på denna tisdag. Jag var frusen när jag kom hem så gjorde iordning en kopp med mitt älsklingste och kollade på två avsnitt Greys Anatomy under värmefilten i soffan. Nu ska jag snart ta och dejta John Blund här. Jag är trött, frusen och har träningsvärk... Sämsta tänkbara kombinationen! Dessutom får jag sova utan min kärlek som håller om mig inatt, det är fan vördelöst alltså.

numbers of update
Vecka 27!
Mage: 139 centimeter
Rumpa: 140 centimeter
Arm: 49 centimeter
Lår: 83 centimeter
Vecka 48!
Mage: 115 centimeter
Rumpa: 125 centimeter
Arm: 39 centimeter
Lår: 74 centimeter
Vecka 7!
Mage: 98 centimeter
Rumpa: 117 centimeter
Arm: 37 centimeter
Lår: 67 centimeter
Totalminskning!
Mage: 41 centimeter
Rumpa: 23 centimeter
Arm: 12 centimeter
Lår: 16 centimeter
Det känns som att det är helt sjuka siffror. Det känns som siffrorna från vecka 27 aldrig funnits på mig, men det har dom och det känns overkligt. Det värsta är att dagens siffror känns fruktansvärda, därför är det så svårt att att acceptera hur illa det faktiskt varit. Men må dom siffrorna vila i frid, föralltid!
Little things
When i'm with you
Jag har legat och varit kär hela natten kan man väll säga, jag fick äntligen träffa mannen igår igen. Otroligt vilken skillnad det är att få somna när han ligger bredvid och håller om mig än att behöva somna själv.
Han åkte vid 06.00 imorse och då kunde jag inte somna om sen, det pirrade för mycket i magen helt enkelt. Slog på nyhetsmorgon i vanlig ordning och sen pallrade jag mig faktiskt upp och städade lite, haha. Grannarna uppskattade nog att jag rev fram dammsugaren vid 07.00 men det gick lika bra det! Nu slipper jag ju dammsuga ikväll när jag kommer hem och dom slipper störas av monstermaskinen när dom ska kolla på bygglov! Win win ju, haha.
Jobb till 19.00 idag i vanlig ordning, jag tycker faktiskt att 10.00-19.00 är en bra tid att jobba, det är som ett mellanting. Man får sova en stund på morgonen och man kommer inte hem mitt i natten. Tjing tjing liksom!

And i'm still fact, she's fiction
Say you're falling apart
Let's pretend you've missed me for a while
Wouldn't you say you were lonely
And love was breaking your heart?
Put on your Sunday best and fake a smile"
Your eyes are hunting me
Jag har drömt så konstiga drömmar inatt. Verklighetsförankrade men otroligt konstiga. I varje dröm har det varit ett tjutande larm, det lät likadant i varje dröm. Imorse insåg jag vad det var, brandvarnaren börjar få slut på batteri, suck.. Det bästa med drömmarna var iallafall uteslutande att jag fått tillbaka allt mitt hår, att det var lika tjockt som förut. Så vaknar man med lite hårtesar som bara sticker ut här och var, fan då.
Jag längtar redan till ikväll när jag får komma hem efter den här arbetsdagen och bädda ner mig i sängen igen..

Du har det, det har du alltid haft

baby in our wildest moments
Kryssningen i fredags var verkligen en upplevelse i egen klass, haha. Men först och främst var jag ju på Makeupstore och sminkade mig innan, sminkningen var superbra men man får ju som göra slutfinishen själv för att bli riktigt nöjd. Kryssningen började riktigt bra, ingen missade båten och ingen fanns inte med på bokningen liksom. Sen var det bara full kareta in på taxfreen och sen kommer jag inte ihåg så mycket mer? Haha. Skämt åsido... Det var tjejfest i hytten och vilket brutalt kackel, tinitusen bara skrek dagen efter alltså, haha. Men det var underbart, bästa tjejerna alltså. Jag beställde en rosa pantern i baren vid klockan tolv kanske? Sen satt jag i handfatet på damtoaletten och pratade med alla som gick förbi i en sverigemössa som jag stulit av någon snubbe nere vid baren. Lite senare fick jag lämna tillbaka det jag druckit i Gustavsberg (den vita stolen) och sen bäddade tjejerna ner fröken Fridell för där tog kvällen slut för min del, haha.
Jag tror klockan var 10.00 när vi vaknade igår och då gungade seriöst hela världen. Tog en redbull&vodka till lunch i samspel med lite ipren och sen var det bara börja om! Jag skulle ju orka en kväll till också, haha. Bytte om och sminkade mig, sen var det bara börja röja igen. Jag var nog lagom i gasen när vi gick i land I Sverige igen och direkt till Sonjas grek på söder där sällskapet och Anna väntade för att fira hennes 40års-dag! Kalaaaaas, jag fortsatte med andra ord att dricka den fantastiska dryck som är vin och sen mellanlandade vi på Nalen innan vi åkte vidare till Zipper, haha jag sitter bara och skrattar för mig själv nu. Vi drack slippery nipples på Nalen, samboca och baileys och det var inte någon höjdare! I nästa sekund står Anna och filmar mig när jag gör armhävningar utanför på gatan, hahah! Zipper var amazing, så mycket fina människor. Musiken var verkligen top notch och mitt sällskap var underbart. Fastslaget är också att dom finaste killarna, dom är gay, inga tvivel alltså.
Ramlade in på Alingsåsvägen med taxin vid 03.30 imorse, nynnade på lite britney-låtar innan jag somnade ovaggad.
Nu tar helgens bravader ut sin rätt och jag är en sliten krigare. Men det har varit en helt fantastisk helg. All kärlek till er som bidragit till detta, ni är guld för mig. Ni gör mitt liv precis så glittrigt som jag vill ha det!


kärlek vid sista ögonkastet
Varför dras jag till dom riktiga assholen? Varför tycker jag det är intressant om killen i fråga suttit inne, hobbydrogat, redan är gift eller har misshandlat sina tre tidigare flickvänner? Det är ingenting jag väljer med vilje, det svär jag på. Jag får ALLTID reda på skiten längre in på resan. Men helt seriöst, jag tror det beror på att jag inte träffat någon av annat slag. Det har liksom bara funnits en kategori, and one category only! Jag är riktigt spyless på dessa idioter och jag önskar verkligen att jag kunde lista upp samtliga och lämna listan till någon som kunde bryta högerarmen och vänsterbenet på samtliga.
Sen har jag absolut inte varit guds finaste flicka jag heller, det tänker jag inte påstå. Jag har betett mig hemskt, gjort saker jag ångrar, gjort saker jag borde ångra men som jag inte gör, spottat på människor och delat ut flertalet handflator. Jag har varit otrogen, riktigt deluxe-otrogen och jag har spelat ut dom mot varandra. Dock är jag fortfarande övertygad och tror på Rodneys teori om otrohetsgenen som han skapade under sin tid i Bigbrother-huset. Ändra föds man med den, eller så gör man inte det. MEN till saken hör nu, att jag tror också att träffar man den rätta personen, den rätta kärleken och mannen i sitt liv försvinner den genen. Då ger den sig av och kommer aldrig mer tillbaka.
Samma kväll som jag dumpade det senaste, ja vad ska jag säga, stycket idiot? Fick jag besök av Niclas. Åh herregud, det bara pirrar i magen på mig av att bara skriva hans namn alltså, haha. Sen dess har han inte fått åkt härifrån, så enkelt är det. Vilken fantastisk människa. Glad, utåtriktad, pratar hål i huvudet på mig, kärleksfull och så mysig att jag dör. Han har ambitioner och visioner, han tycker om samma saker som jag gör och han håller om mig när jag ska sova. Han är snäll, han är väluppfostrad, han uppskattar mig och han har inga lik i garderoben. Inga droger, ingen alkohol, inget efterblivet ex eller barn sen tidigare. Inga skulder hos kronofogden och han höjer inte näven mot mig. Han är perfekt, och jag är såååå kär i den här människan. Sen att det skulle behövas så många idioter i så många år innan, det var bara otur.
Men han är fin på alla sätt och vis, och nu har vi hela livet framför oss och det känns underbart. Det är en underbar känsla att vara kär.

men jävla skithelvete
Först och främst vill jag och min livmoder rikta ett stort tack till citodonet som så lägligt låg i medicinlådan idag. Jag tryckte två stycken och somnade som ett litet barn efter en kvart typ, så himla skönt. Man känner ju inte någon smärta när man sover? Paradiset alltså. Det kanske anses som onödigt att trycka citodon liksom men vad skulle jag göra, det var smärtan som bestämde. Nu känns det dock mycket bättre och jag preppade med två ipren innan jag kröp ner i sängen. Jag hoppas verkligen att jag vaknar smärtfri imorgon och fit for fight! Imorgon ska det festas som aldrig förr. Jag är så brutalt taggad, förstår inte vad som är fel? Haha. Ligger för tillfället och lyssnar på min utomordentligt gjorda spellista S.M.A.S.H som är tillägnad morgondagen. Längtar så efter mina damer, det kommer blir en spårad kväll och jag har sjukt HÖGA förväntningar på mitt crew. Laddade på med mitt nya nagellack också, det lyser i mörkret, fatta det partytricket liksom? Haha.
Nu ska jag snart sussa, tänkte dock försöka vara vaken en timme till av ren tjurighet så jag får en riktig sovmorgon innan morgonmyset med mig själv. Chaite, nyhetsmorgon, hårdbröd och värmeljus, så perfeeeekt! Sen ska jag vara på Makeupstore för sminkning klockan 14.00, har dock fortfarande inte beslutat vilken sminkning det blir... Försökte packa lite tidigare också, tror faktiskt jag fick med mig det mesta. Men att få till en outfit och ett leende samtidigt ikväll var inget vinnande koncept. Kände mig deluxetjock i allt och drog på lipen istället. Vissa dagar är så, jag känner mig ännu tjockare än INNAN operationen och kläderna räcker långfinger åt mig. Men whatever, jag vet att jag är en riktig katt så egentligen kan jag ta på mig min flanellpyjamas med nalle puh på! Haha.
Undra om grannen blir less på mig nu när jag ligger här och sjunger partylåtar för full hals. Eller han kanske tycker om min tondöva version av Girls just wanna have fun? Han får leva med det, payback för borrandet, haha.

quote
" If she is amazing, she won't be easy. If she's easy, she won't be amazing. If she's worth it, you wont give up. If you give up, you're not worthy... Truth is, everybody is going to hurt you; you just gotta find the ones worth suffering for.. "
two questions right

You are, Lewis
Imorgon har jag tid hos UM på morgonen där spiralen ska ut efter fem år, helt sjukt att det redan gått fem år sen jag satt in fanskapet och det är fortfarande det värsta jag gjort! Usch, mår dåligt av bara tanken. Det blir annat preventivmedel hädanefter, för än ska det inte produceras några minisar!
Sista arbetsdagen för veckan imorgon också, skönt med en kort vecka. På fredag bär det av ut på havet med mina favoritdamer, mängder med vin och många timmars dans. Jag vill inte veta hur jag kommer må på söndag, men det problemet skjuter vi på ett tag, haha. Final i paradise hotell ikväll också, vad ska jag göra med mitt liv sen? Haha, förstår verkligen inte varför jag blir så beroende av dessa jävla dokusåpor, men det är ju så fantastiskt.

second goal taken
jaha, då var trettio kilo som försvunnit från kroppen.
trettio kilo? från vart? jag känner mig tjockare än någonsin nu, därför känns det så märkligt att det funnits trettio kilo till. jag har inte satt upp något mål på trettio kilo, inte så att det blir något roligt inköp som plattången vid tjugo kilo. nästa mål är -40 kilo och då tror jag nästan jag bestämt att det blir en tatuering, det är ju ingen förbrukningsvara om man säger så.
det är fortfarande helt ofattbart att det är samma tjej på båda bilderna, och ännu värre att jag känner båda två.

reminder
Lägger inläggen från min operationsblogg i kronologisk ordning här nedan,
det är tre månader sen jag la mig under kniven.
A place about to blow 131210:
Det varit en okej natt, jag hade lite ont vid sjutiden imorse men det gick snabbt över ovanligt snabbt och jag kunde somna om. Det är obeskrivligt skönt att allting blir mycket bättre, lyckan är svår att beskriva. Vid 11.00 befann jag mig på sjukhuset för att träffa sjuksköterskan. Vi gick igenom resultatet efter min provtagning och det såg bra ut! Det är en marginell skillnad på ett värde, min kropp tar inte upp medicinen ordentligt men det är något som går att komplettera. Hon tyckte att jag lyckats gå ner otroligt bra och vi kollade också på slutmål för viktnedgången. Vi har lite olika visioner om målvikten men 70 kilo kommer det att bli för min egen del, även om hon säger 75 kilo, haha. Vi tog även midjemåttet och jag stod bara och gapade. Vid mitt första besök mätte måttbandet 139 centimeter, denna gång mätte det 100 centimeter. Det är 39 centimeter skillnad, det är helt jävla otroligt. Jag har ju inte mätt mig själv sen förra veckan heller men det är helt otroligt. Så 20 kilo lättare sen den 14 oktober och 39 centimeter smalare i midjan. Kom igen liksom, är det ens möjligt? Jag är nöjd, jag känner framgång och jag känner ingen ånger längre över att jag gjort operationen. Nu är det bara att blicka framåt mot allt som kommer, helt fantastiskt. Ser fram emot att hämta ut min plattång på posten först och främst! Haha.
First goal taken 131209:
Idag är en bra dag. Jag är glad och jag är tacksam över att jag fått gjort operationen. Inatt har jag varit krampfri igen, så otroligt skönt. I lördags natt gick det inte lika bra men det var skönt att vakna imorse och fått sovit hela natten. Vid 10.00 var jag på sjukhuset för att träffa dietisten, det gick superbra och hon var stolt över hur jag förhållit mig till allt trots alla komplikationer. Komiskt nog hade hon en bakgrundsbild på sin dator som bestod av två stora vinglas och en vinflaska, det tyckte jag var jätteroligt? Haha. Det är en stor dag idag också, jag har gått ner 20 kilo! Hela 20 kilo, helt otroligt. Det känns så skönt! Firade med en cola zero och en ny plattång från GHD. Otroligt svindyr men den är helt amazing, otroligt dyr! Men 1600:- är det värt efter alla turer. Jag är 20 kilo lättare än för 5-6 veckor sen, det är helt sjukt. Det betyder alltså att mitt första delmål är uppnått! Nu är nästa mål att komma ner på tvåsiffrigt, bara 2 kilo kvar till dess men det är också ett stort steg på vägen för mig.

Life will smile for you again 131207:
Jag är glad, allting blir så mycket bättre. Inatt är första natten som jag inte haft någon krampattack alls, åtminstonde inte så att jag vaknat av det och haft ont. Det har varit så skönt att sova från den tidpunkten jag somnar tills det att väckarklockan ringer, att få känna sig utsövd och slippa vakna i omgångar hela nätterna. Det kanske är en världslig sak att känna total lycka över men det är fantastisk och det ger mig så bra hopp för framtiden. Jag måste bara få ihop detta med ätandet också, jag äter alldeles för oregelbundet när det inte är vardag och mina matklockor på mobilen ringer. Idag åt jag frukost vid 09.00 sen gick hela dagen och middagen kom vid 18.00 och där emellan åt jag en skiva rostbiff och en halstablett, det går verkligen inte. Ny dag imorgon, en ny möjlighet att få till en perfekt dag på alla sätt och vis. På måndag är det återbesök på sjukhuset och hos dietisten, det ska bli intressant att höra vad fröken har att säga.

We'll touch the other side 131202:
Jag har haft en supermysig helg i Gävle, precis vad jag behövde. Lugn och ro, en hockeymatch och massor med skratt och mysiga filmer. Gårdagen var ingen jättebra dag, kände mig dålig hela förmiddagen och dagen. Det blev lite bättre på eftermiddagen efter lunchen men man känner endå av det. Somnade ovaggad igår och var helt otroligt trött imorse när jag klev upp. Det har varit en tung natt med tre eller fyra krampattacker och oroligt sovande. Nu är jag på Karolinska universitetslabratoriet och ska lämna blodprover, jag har en hel lista med mig! Haha. Det är fasteprov sen 20.00 igår så jag läste det med att ta med frukost! Jag borde ha ätit redan men what to do, det får bli som det blir idag. Invägning idag och ja! Vågen stannade på 104.3 kilo, lägsta viktminskningen hittills på en vecka men jag är glad endå! Strävar efter tvåsiffrigt vid årsskiftet och det känns inte utom räckhåll! Mätresultaten uppdaterar jag senare, jag kommer inte ihåg dom och dom finns uppskrivna hemma så det blir imorgon!

From wrong to right 131127:
Efter en ganska lindrig krampattack imorse ringde klockan bra precis och jag klev upp, gjorde mig iordning och promenerade ner till husläkarna. Fick träffa en helt fantastisk läkare som heter Lars, denne man förtjänar en egen stjärna på himlen. Han var otroligt omtänksamhet och fick mig verkligen att känna mig viktig efter gårdagens förlorade hopp om vården. Vi pratade jättelänge om allt som varit efter operationen och om hur jag mår. Han undersökte mig, med varsamma händer och hittade inget fel på så sätt. Han misstänkte problem med urinblåsan så vi gjorde ett kissprov men det var positivt. Sen skickade han upp mig på provtagning och jag blev jättenervös. Första gången i mitt snart 23-åriga liv som jag skulle lämna blodprov själv. Jag blev alldeles torr i munnen men det gick bra, jag är stolt över mig själv. Som vanligt fick sköterskan sticka 4-5 gånger innan det blev bingo och jag var otroligt snål med blodet, men ut kom det! Blodprovet visade bra resultat. Det var en "enhet" som visade ett värde på 13, det normala är 5 men det var inget farligt och förhoppningsvis något som skulle ge med sig. Vad gäller smärtan på min högra sida trodde han att det fortfarande är nerven som spökar. Jag blev också rekommenderad att inte ta värktabletter i samband med krampattackerna för att försöka vänta ut dom. Jag gjorde ett helhjärtat försök idag vid 14.00 när den kom och knackade på. Det gick väll bra, men det var ingen rolig upplevelse. Jag blev sjukskriven till 50% fram till 13 december. Det känns underbart att det inte blev på heltid så jag slipper trampa hemma och faktiskt får både jobba och träffa mina underbara kollegor iallafall. På måndag ska jag tillbaka för att lämna ytterligare blodprov inför återbesöket på sjukhuset den 10 december. Jag ska försöka producera lite bättre vener så det finns något att sticka i då! Haha.

I det sydligaste 131126:
Halva dagen väntade jag på att Monica skulle ringa tillbaka för att få någon rätsida på allting. Vid halv tre ringde hon och hade väll, inte dom bästa nyheterna måste jag säga. Det fanns en tid för att träffa kirurgen, den trettonde december. Jag höll på att smälla av, det är ju evigheter till den trettonde december?! Men det var det enda alternativet. Det är bara en kirurg som jobbar nu eftersom den andra har semester så det var hårt med tiderna, uppenbarligen.. Jag bröt ihop inombords, kände hur allting nästan krossades. Jag frågade vad hon då tycker att jag ska göra och hon tyckte att jag skulle ringa till vårdcentralen och se om dom kanske kunde göra något annars kunde jag ju faktiskt åka in till akuten. Vredesutbrott! Jävlar vad arg jag blev. Nu kommer dom garanterat inte svara om jag ringer igen. Vaddå vårdcentralen eller akutmottagningen? Vad ska vårdcentralen göra? Klämma på mig och konstatera ingenting?! Det är ju dom som har opererat mig och något är fel, jag mår inte bra, då måste det väll finnas resurser att ordna upp det snarast? Jag förstår inte. Ringde iallafall till vårdcentralen sen och grät som ett litet barn, allting bara sprutade ut, nu i efterhand tänker jag att hon måste trott att jag var halvt efterbliven, haha. Jag fick iallafall första tiden imorgonbitti och det kändes skönt. Jag vet inte om dom kanske kan skriva en remiss till ett annat sjukhus och en annan kirurg. Det är liksom detta som är problemet, jag har ingen aning om någonting. Jag kan inte undersöka mig själv liksom, jag måste få hjälp för jag mår inte bra. Jag blir så ledsen på allting, så ledsen, hopplös och arg.
Mina små livstecken 131126:
Nu börjar dom krympa, dom små ingångarna i min kropp. Att ta bort agrafferna förra veckan gick bra, det var lite obehagligt men det gick bra. Ny tejp och nya plåster fick jag, det kändes skönt. Såren ska tejpas flera månader framöver, jag kan tejpa dom ett år om det ska vara så, allt för att få så små och minimala ärr som möjligt. Vissa ser värre ut än andra, av dom fem jag har är det två stycken som är väldigt fina. Sen jag tog bort agrafferna har jag bytt tejp och plåster en gång om dagen då jag duschat. Igår blödde det under plåstret på flera ställen, liksom under själva limmet på plåstren. Huden kanske inte tål hur mycket som helst, torr och trasig. Gick till apoteket, att fortsätta tejpa men inte använda plåster var rådet jag fick, och sen fick jag köpa en salva så jag kan smörja där det är mest trasigt. Jag undrar hur dom kommer se ut om ett halvår mina sår, hur små och förhoppningsvis osynliga dom kommer vara?
Jag har svårt att se förändringen på min egen kropp. Jag känner förändringen, men jag ser den inte i spegeln. Jag fick en bild av syster förra veckan där jag fick se, att det verkligen är skillnad på kroppen. Jag vart chockad, så stor skillnad trodde jag verkligen INTE att det var.
Bilden till vänster är tagen i somras precis innan jag var till kirurgen första gången och den bilden till höger är tagen förra helgen.
Bilden till vänster är tagen i somras precis innan jag var till kirurgen första gången och den bilden till höger är tagen förra helgen.

Idag kan livet dra åt helvete 131126:
Trött, less, irriterad, orkeslös, ledsen.
Ont, ångest, funderingar, värderingar, känslor. Idag är den absolut värsta dagen hittills detta år. Jag har ont på högersidan, vaknade strax innan fyra och hade så ont att jag bara ville dö. Tryckte en citodon trots mitt beslut om att inte äta dom mer. Grät hejdlöst i en timme och lyssnade på Kent, dålig ekvation men vem fan bryr sig. Somnade om en stund och vaknade igen, fortfarande mörkt ute och halvkallt under täcket. Bäddade in mig själv i värmefilten under täcket och stirrade ut genom fönstret en kvart. Grät ännu mer och bytte från Kent till Thåström, dålig ekvation det också men vem fan bryr sig. Klev upp och tänkte åka till jobbet, om man bara låtsas som ingenting kanske det försvinner. Kom inte längre än till badrummet för att börja platta håret, tillbaka i sängen igen. Irritation över situationen, över hela jävla livet. Ringde kirurgmottagningen och pratade med Monica igen, hon grämde sig och tyckte men lilla gumman. Hon skulle prata med doktor Grimås och ringa tillbaka under dagen, förmodligen skulle jag åka in under dagen. Nu ligger jag här och väntar, under täcket och önskar att jag vore all annanstans än just här. Jag vill inte att det ska vara såhär, jag vill må bra. Floopy är iallafall go och glad, tur att någon av oss är det iallafall.
Ont, ångest, funderingar, värderingar, känslor. Idag är den absolut värsta dagen hittills detta år. Jag har ont på högersidan, vaknade strax innan fyra och hade så ont att jag bara ville dö. Tryckte en citodon trots mitt beslut om att inte äta dom mer. Grät hejdlöst i en timme och lyssnade på Kent, dålig ekvation men vem fan bryr sig. Somnade om en stund och vaknade igen, fortfarande mörkt ute och halvkallt under täcket. Bäddade in mig själv i värmefilten under täcket och stirrade ut genom fönstret en kvart. Grät ännu mer och bytte från Kent till Thåström, dålig ekvation det också men vem fan bryr sig. Klev upp och tänkte åka till jobbet, om man bara låtsas som ingenting kanske det försvinner. Kom inte längre än till badrummet för att börja platta håret, tillbaka i sängen igen. Irritation över situationen, över hela jävla livet. Ringde kirurgmottagningen och pratade med Monica igen, hon grämde sig och tyckte men lilla gumman. Hon skulle prata med doktor Grimås och ringa tillbaka under dagen, förmodligen skulle jag åka in under dagen. Nu ligger jag här och väntar, under täcket och önskar att jag vore all annanstans än just här. Jag vill inte att det ska vara såhär, jag vill må bra. Floopy är iallafall go och glad, tur att någon av oss är det iallafall.

About work 131113:
Jag skrev ett långt inlägg om detta igår när jag gick och la mig men appen hängde sig och inlägget försvann. Men iallafall! Igår var första dagen jag skulle vara tillbaka på jobbet efter sjukskrivningen i två veckor. Dock var jag in på jobbet i måndags för att ha lite avstämning och träffa mina underbara kollegor. Efter tre timmar sa kroppen ifrån i form av kallsvettningar, underliggande illamående och den berömda smärtan på högra sidan i magen. Pratade med min chef som tyckte att det kanske vore en idé att jobba 50% ett tag framöver eftersom jag inte ansågs som helt frisk. Jag lovade kolla upp det med kirurgen men sa att jag skulle komma in på tisdag iallafall för att prova igen, testa gränsen lite, måndagen kanske bara var en dålig dag? Så fel jag hade. Efter ett par timmar igår slog det lock för öronen och kroppen sa ifrån igen. Jag ringde till kirurgmottagningen och pratade med en supertrevlig sjuksköterska, Lena. Hon skulle kolla med Dr.Gadre som opererat mig vad som blev bäst. Jag informerade också att jag pratat med min arbetsgivare och att vi pratat om att jobba 50% iallafall november månad ut. Lena ringde upp senare och sa att han sjukskriver mig i tio dagar till på heltid, omedelbart. Dels för att jag har så ont i högersidan och eftersom jag fortfarande inte mår 100% bra. Det var tydligen ingenting att deala om heller, 50% var inte aktuellt. Det känns tråkigt att behöva vara hemma tio dagar till, det suger ärligt talat MEN jag måste börja förstå att min hälsa måste komma i första hand. Som jag förstod det så skulle sjukhuset skicka sjukskrivningen till försäkringskassan och sen skulle min arbetsgivare sjukskriva mig hos försäkringskassan och jag, ja vad skulle jag göra? Logga in på mina sidor och bevaka att allt såg okej ut, och det måste jag komma ihåg idag, jag gjorde aldrig det igår.
Details 131113:
Min bästa Hanna var ju hos mig i helgen och eftersom hon är färdigutbildad sjuksköterska fick jag möjligheten att byta plåster på såren på magen. Det var så skönt att få skölja dom och ta på nya plåster. Imorgon ska jag till vårdcentralen och ta bort agrafferna. Hanna sa att ingångarna såg superfina ut och att dom läkt fint. Det ska bli skönt att ta bort agrafferna och få se såren bli små ärr som sen kommer vara en påminnelse om denna stora livsförändring. Herregud, vad filosofiskt det lät, haha.

Höstrusk 131112:
Ligger hemma i sängen med smärtan i högra sidan av magen som hänger kvar. Den smög sig på i mitten av förra veckan och eskalerade under helgen. Det är en huggande smärta som håller i sig i ungefär tio minuter sen avtar den helt (med assistans av citodon eller alvedon) och den kommer inte frekvent utan helt sporadiskt. Idag var jag i kontakt med kirurgmottagningen och fick reda på att det är en nerv på min högra sida som blivit skadad under ingreppet och det är det jag känner av. Jag hade också fått information om det efter operationen men det måste nog vara morfinet eller omtumlingen efter operationen som gör att jag inte alls kommer ihåg det. Men det känns skönt att veta vad det är som gör ont och att det inte är något extremt fel eller ett läckage av något slag. Det självläker och smärtan behandlas med värktabletter, i värsta fall citodon. Men jag vill verkligen inte äta citodon så på löpande band. Jag är så rädd att jag bara kommer må bra med citodon i kroppen så det är verkligen i värsta fall, sen är det ju så hemskt att dricka det också! Så vidrigt. Alvedon får minsann duga, man måste vara en krigare också.