och den brusar inte upp

← Startsidan | 2014-02-18 | 19:53:39 | Allmänt | 0 Kommentarer
Sitter äntligen på Roslagsbanan påväg hem efter vad som känns som årets längsta arbetsdag. Jag har längtat efter Niclas hela dagen, nästan så det gör ont i hjärtat. Jag vill bara krama om honom, pussa ihjäl honom och dra honom i håret. Det har varit en jobbig helg och jag känner bara att jag vill glömma bort den helgen och blicka framåt, jag är ändå relativt övertygad om att han faktiskt är mannen i mitt liv. Och nu vet jag att han är hemma, och att han har lagat mat och tänt värmeljus, eller det tar jag för givet, haha.

Idag är det min namnsdag också! Jag älskar namnsdagar, det är liksom lite speciellt. Tack till er alla som grattat mig på denna egentligen värdelösa dag. Mamma fick jag som vanligt påminna, haha. Förra året ringde hon inte alls och året innan det ringde hon en dag för tidigt. Hallå det är du som döpt mig?! Haha. Men Farmor ringde iallafall, henne pratar jag med på telefonen en gång om är? Kanske två med den gången jag fyller år liksom. Aja, jag låtsas som att Niclas firar min namnsdag ikväll iallafall, måste ju ta tillfällena i akt!

Bästa var dock ändå när jag smsade Elin och sa att jag faktiskt har namnsdag idag. Varav hon svarar att nej men du har väll ändå inte namnsdag idag? Och jag svarar jo, det har jag visst! Hon skickar en tagen bild på sin kalender där det faktiskt står att FRIDA har namnsdag och fortfarande ba nej? Direkt efter kom ett sms till.. Men gud förlåt, hahaha. Det är ju Frida idag, jag tänker alltid att det är Maria och att det är den 28 februari. Hahah, äkta kärlek är det.
Kommentera Inlägget

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback