kärlek vid sista ögonkastet

Alexandra Burke har gjort en låt med Flo Rida som heter Bad Boys. Anna säger alltid att det är min låt och att hon tänker på mig när hon hör den. Rätt eller fel? I don't judge myself, men det är verkligen så. Den började spelas i hörlurarna här nyss och jag började fundera, och tänka på åren som gått och i "kärlekens" tecken hur det har gått, och det har ju gått käpprätt åt helvete, haha.

Varför dras jag till dom riktiga assholen? Varför tycker jag det är intressant om killen i fråga suttit inne, hobbydrogat, redan är gift eller har misshandlat sina tre tidigare flickvänner? Det är ingenting jag väljer med vilje, det svär jag på. Jag får ALLTID reda på skiten längre in på resan. Men helt seriöst, jag tror det beror på att jag inte träffat någon av annat slag. Det har liksom bara funnits en kategori, and one category only! Jag är riktigt spyless på dessa idioter och jag önskar verkligen att jag kunde lista upp samtliga och lämna listan till någon som kunde bryta högerarmen och vänsterbenet på samtliga.

Sen har jag absolut inte varit guds finaste flicka jag heller, det tänker jag inte påstå. Jag har betett mig hemskt, gjort saker jag ångrar, gjort saker jag borde ångra men som jag inte gör, spottat på människor och delat ut flertalet handflator. Jag har varit otrogen, riktigt deluxe-otrogen och jag har spelat ut dom mot varandra. Dock är jag fortfarande övertygad och tror på Rodneys teori om otrohetsgenen som han skapade under sin tid i Bigbrother-huset. Ändra föds man med den, eller så gör man inte det. MEN till saken hör nu, att jag tror också att träffar man den rätta personen, den rätta kärleken och mannen i sitt liv försvinner den genen. Då ger den sig av och kommer aldrig mer tillbaka.

Samma kväll som jag dumpade det senaste, ja vad ska jag säga, stycket idiot? Fick jag besök av Niclas. Åh herregud, det bara pirrar i magen på mig av att bara skriva hans namn alltså, haha. Sen dess har han inte fått åkt härifrån, så enkelt är det. Vilken fantastisk människa. Glad, utåtriktad, pratar hål i huvudet på mig, kärleksfull och så mysig att jag dör. Han har ambitioner och visioner, han tycker om samma saker som jag gör och han håller om mig när jag ska sova. Han är snäll, han är väluppfostrad, han uppskattar mig och han har inga lik i garderoben. Inga droger, ingen alkohol, inget efterblivet ex eller barn sen tidigare. Inga skulder hos kronofogden och han höjer inte näven mot mig. Han är perfekt, och jag är såååå kär i den här människan. Sen att det skulle behövas så många idioter i så många år innan, det var bara otur.

Men han är fin på alla sätt och vis, och nu har vi hela livet framför oss och det känns underbart. Det är en underbar känsla att vara kär.





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback