the roof is on fire, so wet i'm high

Jag älskar mitt jobb, mer än vad jag egentligen borde. Varje dag har jag hand om företagets mest missnöjda kunder. Omöjliga saker att lösa, timmars gnällande på helt oväsentliga saker, men jag älskar dig. Jag tycker kunderna är fantastiska och deras nöjda attityd när vi är klara kan göra en hel dag om inte en hel vecka för mig. Men nu är det mycket alltså. Vi är underbemmande, har extremt mycket att göra och det känns som syret liksom bara försvinner. Orken finns inte och huvudet dunkar. Dessutom gick Susie hem imorse för att hon kände sig tussig, kvar satt jag ensam med lika mycket att göra och kände paniken krypa sig på. Min vision var dessutom att ALLTING skulle vara under kontroll på torsdag kväll när jag går hem så jag bara skulle behöva jobba halvdag på fredag eftersom min älskade Hanna är här från torsdag kväll till på söndag. Men det ser mörkt ut för tillfället och jag känner bara GAAAAAH jag måste få till ett fullbemannat team så jag slipper jobba ihjäl mig och gå in i väggen. Men skit i det nu. Jag är påväg hem och jag längtar verkligen efter att få duscha, tvätta håret och sen krypa ner i sängen och bara sova hela natten och ta morgondagen med storm, som varje dag. Ny energi, ny glädje och ny entusiasm!





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback