everybody looks att my soul

Att jag aldrig lär mig att inte skjuta på att blogga, ju fler dagar det går ju mindre kommer man ju ihåg? Men okej, vi försöker oss på en sammanfattning från fredagens bravader på Awards:

Locktänger, lösögonfransar, läppstift, hårwax, klänningar, kostymer, skjortor och höga klackar. Det var som uppstyrt för gala. Alla var klara vid 18.30 när taxibilarna stod uppradade utanför jobbet för att ta oss till första destinationen. Ingen hade en aning vart vi skulle, men det var Van der Nootska som var bokat för kvällen. Otroligt fina lokaler och mysig miljö. Champagne i foajén till att börja med och lite mingel innan vi kom in i stora salen där det stod dukat med två långbord framför en stor projektorduk där (mindre charmiga) bilder på oss allihopa rullade runt, runt. Toast skagen till förrätt, hjort med potatisfylld vårrulle och ugnsbakade grönsaker och svampsås till varmrätt och sen cheesecake med rödvinbär och blåbär till efterrätt. Behöver jag säga att jag var mätt efter halva förrätten? Haha. Vid varmrätten kom servitören och frågade om det inte smakade bra och jag drog en kort version av hela storyn men han förstod inte svenska så bra så jag vet inte riktigt vad det blev av mitt arma försök att förklara att jag inte kunde äta mer, inte att jag inte ville. Haha! Priserna delades ut, det var quiz och vinet flödade. Vidare i taxi mot nästa destination, med en Champagneflaska i taxin och ungefär här någon gång började min kväll både ta form och spåra ur, totalt. Jag har ingen aning vad klockan var när vi kom till Bergmans men det var ännu mer Champagne, drinkar, shottar och alkohol på plats när vi kom in. Sen dansades det i soffan, på dansgolvet och på borden. Det var dom klassiska fyllesamtalen, skitsnacken, analyseringarna och vrålet i takt med musiken. Det var helt enkelt en perfekt kväll! Efter att jag ramlat ner från trottoarkanten med huvudet först in i dörren på en stillastående taxi i mina skyhöga klackar och foten den knäcktes så var det dags att åka hem. I taxin hade jag dock så ont i foten och grät så mycket att taxichauffören körde mig till SÖS akutmottagning och tyckte att jag skulle gå in men jag stenvägrade, haha. Klockan 02.45 klev jag innanför dörren på Alingsåsvägen och hela världen snurrade, öronen tjöt och foten sprängdes. Jag somnade med ett leende på läpparna för en bra kväll trots allt, det hade det varit.





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback