Det är fortfarande overkligt. Hände det verkligen? Lämnade morfar jordelivet? Ibland funderar jag på det tills jag börjar tvivla på hela livet, på hela existensen. Vart är han? Vad gör han? Ser han oss? Det känns så jävla orealistiskt att jag inte kan åka dit och bara dricka en kopp kaffe och lyssna på det senaste skvallret nästa gång jag åker hem till Östersund. När jag tänkte på begravningen känns det som att den aldrig varit, som att jag drömt alltihop. Det känns som det var en annan tid. Jag tänker på dig hela tiden, hela kvällarna. Jag skulle göra vad som helst för en kopp kaffe till, för en kram. Jag skulle göra vad som helst.