fridamariafridell -

men när mitt lilla hjärta slutar slå

← Startsidan |

2013-06-15 |

14:43:00 |

Allmänt |

0 Kommentarer

ligger hemma i soffan, i min fina lägenhet och stirrar på fondväggens alla mönster. dom ser likadana ut nu som för en halvtimme sen. jag lyssnar på stiftelsen låt vildhjärta om och om igen, tror det är tjugotredje gången nu. blir aldrig less, den blir bara bättre och bättre och ju högre volym jag har ju mer känslor känner jag för meningarna dom sjunger. jag har en konstig känsla i kroppen, ett tryck över bröstet som om det vore ångest, men ingen vanlig ångest. jag har ont i hjärtat, bokstavligt talat. det känns som att jag kan känna att det är sprickor i det. varje gång jag blundar ser jag en vit vägg. helt vit, orörd och solid. sen den svarta pennan, som bara flyger över väggen med texter och ord. det är inte jag som skriver, jag liksom bara står där och tittar. jag mår inge bra, det är uppenbart. jag känner något jag aldrig känt förut, därför kan jag inte riktigt förklara det. jag tror det är uppgivenhet och hopplöshet, som en kämpaglöd och ett tålamod, en vilja som dött ut. jag tror det är en kärlekshistoria som nått sista kapitlet och sista raderna, nått epilogen och allt är slut.

Kommentera Inlägget

Trackback