hjärtskärande
tio månader har passerat. tio månader av kärlek, bråk, åtrå, besvikelse, lycka, tårar, förtjusning, hopplöshet, sömnlösa nätter, trygghet, rädsla, samhörighet och ensamhet. men det är över nu, det är över nu, vägen nådde sitt slut idag. nu kommer alla känslor, alla tårar, alla skrik, all besvikelse, alla tankar, alla minnen, och jag vet inte vart jag ska ta vägen. jag ska ligga kvar här på golvet och gråta hela natten, kvävas av min egen ångest. sjunga med thåström hela natten. det var jag som slet isär allt idag. det var jag, det var jag, det var jag. hur fan ska man enkelt kunna välja mellan det som gör dig lycklig och det som dödar dig inifrån när det är samma person som bidrar till båda?! helt sjukt är det. och jag plågar mig själv om och om igen... "du kommer aldrig få somna bredvid honom igen, aldrig kyssa honom igen, aldrig skratta ihjäl dig med honom igen, aldrig vakna bredvid honom igen och känna på hans nakna rygg igen..." fan ta kärlek, och fan ta att älska någon såhär mycket. aldrig, aldrig igen.
Trackback