jag blir så frustrerad.
människor som plötsligt förändras och låtsas som att jag är luft, jag blir galen.
nu låter det som att det händer ofta men det stämmer inte, dock har situationen uppstått nu.
som ni alla säkert vet trasslar jag (omedvetet givetvis) in mig i komplicerade situationer som jag sen måste analysera och aldrig smärtfritt kravla mig ur.
jag har, kind of, gjort det igen.
efter fredagens bravader blev sanningens minut aningen känsloblottande fick jag klart för mig idag.
plötsligt går det inte att skämta längre? det går inte att gå bredvid mig längre och det går absolut inte att prata med mig längre? nehe!? MEN FÖRLÅT ATT JAG EXISTERAR DÅ.
jag verkligen hatar att bli behandlad som luft, kan vara det värsta jag vet.
jag blir extremt uppretad och nu känns det som ett krig startats ungefär.
jag blir hämndlysten och känner mig orättvist behandlad.
hej, jag heter frida och förlåt för att jag tycker, tänker och känner.
nej, aldrig i livet! accepterar det inte.
tillbaka på gymnasienivå när jag måste spela tillbaka med samma mynt, det är en irriterad tjej som kommer vakna imorgon kan jag informera er om.