även i de jobbigaste stunderna kan hon få mig att skratta, mamma min mamma.
nu har vi pratat en stund och det känns lite bättre, men hemlängtan jag har är inte att leka med, fy.
resan till umeå hade gått bra för morfen, men han har så jävla ont att han bara vrider och vänder sig, älskade älskade.
dom ska göra en kärlkransröntgen nu för att ta reda på vart det är stopp liksom.
och jag, jag kommer somna vilken minut som helst, helt mot min vilja.
jag vet att morfar kämpar sig igenom detta också, jag litar på honom så jag borde kunna somna utan oro men det känns svårt. jag vill inte ens tänka tanken på vilka drömmar som kommer dyka upp inatt.
men jag skickar all styrka jag har upp till umeå och till den finaste mannen som går på jorden, oändligt med kärlek.