separationsångest över att hanna åker hem imorgon, jag vill inte.
det är detta som är det värsta med att ännu en gång ha lämnat östersund,
det man alltid vill ha nära blir plötsligt så långt borta.

sen ångest överhuvudtaget.
jag trasslar alltid in mig i saker och helst så komplicerat och jobbigt som möjligt.
börjar ledsna på det nu, jag vill bara ha allt okomplicerat och enkelt men det verkar ju vara omöjligt.