pusselbitar



'' har tänkt på dig länge, verkligen tänkt,
hur jag skall få dig att förstå hur det känns.
hur jag skall närma mig detta, våga berätta, släppa, få hjärtat å lätta.
rädd att jag kanske hade läst dig fel,
kan jag säga nu med säkerhet att min första instinkt var korrekt.
nu vill jag utrycka det i klartext,
du är helt klart mycket speciell.
universum är vigt åt dig själv,
från djupaste platsen mörkaste delen av min själ vill jag berätta det här.. ''



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback