aldrig någonsin har jag uppskattat min egen säng och tryggheten i den så mycket. ensamheten i stockholm kan göra sig påmind ganska brutalt och inte ens att sova hos denize hjälpte hemlängtan denna gång. helst av allt skulle jag velat åkt hem till östersund, krupit ner hos mamma och anna och gråtit lite. alternativet var att åka till carina och ligga på hennes arm som alltid finns där och känna mig som ett barn igen, men det kändes jobbigt när klockan var halv två liksom. Imorgon kommer hon skälla och säga att oavsett dag, tid och känsla är jag alltid välkommen dit, haha.

somliga dagar känns det inte som att man ska fylla tjugoett, är det meningen att jag ska vara vuxen? vissa dagar är bara slöseri med smink, och så är det.

nu ska jag snutta kudden, och snutten själv dessutom! jag tänker aldrig växa upp. inte denna kvällen iallafall. jag låter allt vara, skiter i allt och känner mig aningen omogen, tack.

imorgon ska jag iförd mjukisbyxor och huvtröja, som en riktig lodis, åka och träna, sen inte göra ett skit! gå
till carina och få mina fötter ompysslad kanske inte lät fel heller?

avslutar dygnet med att krypa in i min fantasivärld och lyssna på kent. kravlöst, massor med kärlek och problemfritt.