jag har hunnit smält det lite, jag har slutat gråtit glädjetårar och jag har tagit mig samman.
nästa vecka flyttar jag till huvudstaden, börjar jobba den sextonde och sen är det bara att se glad ut.
jag har haft det så jävla jobbigt senaste månaderna och detta var precis vad jag behövde, allting börjar se ljust ut och jag bara längtar ihjäl mig tills jag fått ihop vardagen där nere och kan andas ut.
klart det kommer bli lite kämpigt tills man fått ihop allt med ekonomin, jobbet, itrim och allt runtom men det går! både mamma och anna ställer ju upp till hundra procent, ovärderligt med tanke på att det inte är så bra med pappa.

så nästa vecka på torsdag eller fredag packar jag och anna in oss i bilen och åker neråt i landet.
så nu ska jag planera, börja packa ihop mig, måste till itrim och fixa massa imorgon också.
men riktig lycka den känns såhär, det känns som inget kan bryta ner mig nu.