jobbigt när världen rasar.
jobbigt när benen ger vika helt plöstligt.
inte en jävel undrar, ingen frågar, alla bara dömer och drar egna slutsatser.

folk har så jävla lätt för att tro att jag bara skrattar och är så jävla glad och lycklig hela tiden.
far åt helvete med er!
vad hände med empatin för mig då? jag kan också såras, jag kan också vara ledsen, jag kan också gråta.

när jag i panik försökt fått tag i elin utan resultat och sitter nere i tvättstugan med tårar som forsar ringer lisa,
världens finaste lisa. som på beställning ringer hon och frågar hur det är.
två timmars telefonsamtal senare känns allting lite bättre, solen kanske lyser imorgon om jag har tur.

om du läser detta lisa så hej, jag vill bara säga att jag är så glad att du finns. 
även i de mörkaste av stunder lyser upp and i love you for that! 




'' du är inte värd det. ''