of our glory days
det finns ett litet svart får i min utbildningsgrupp och jag kan inte förstå att jag, precis som alla andra faller tillbaka i högstadie, och gymnasiebeteendet och sitter i det "coola gänget" och skrattar. det är inte okej men jag chansar på att ränderna aldrig går ur. jag ska nog känna mig jävligt lycklig över att aldrig behövt vara utan kompisar, som alltid fått stå i centrum och varit den som kollat snett och inte den som folk kollar snett på. det uppfattas säkert efterblivet att vara glad över det, men en situation som skulle vara tvärtom skulle jag inte kunna handskas med.
en gång har jag hamnat utanför och jag får ont i magen av tanken än idag alltså, haha så tragiskt. första året på gymnasiet, den 14 maj om jag inte minns fel och typ alla mina närmsta kompisar planerade en grillfest av något slag utan min vetskap och jag blev inte bjuden för att dom skulle försöka para ihop snubben jag var helt jävla jättekär i med en annan tjej, alltså vilka kompisar gör så? nu blir jag typ förbannad igen. och ingen sa något till mig alls! tillslut, samma eftermiddag kröp det fram från en killkompis att dom skulle till lugnvik och grilla och jag tänkte va? vad har jag missat? åh, haha så sinnessjukt. hur som helst så åkte inte den andra tjejen heller dit, hahaha karma is a bitch! men fortfarande, efterblivet alltså.
och där satt jag hemma med pappa och grinade i soffan och han sa till mig "man kan inte vara med på allt frida" men det kan man visst det! och jag har fortarande typ fobi över att missa saker, tillställningar, fester och sånt. imorgon ska utbildningsgruppen på afterwork igen och jag vill verkligen följa med men jag hinner inte eftersom jag ska till eskilstuna direkt efter jobbet. dock vet jag att dom älskar mig, så det känns inte överdrivet hemskt? haha.
men nej, jag måste försöka skärpa till mig och växa upp lite till.. inte bli skogstokig för att någon snyter sig tre gånger på fem minuter och skratta för att killen i bakre raden skriver till mig att snyt-människan borde elchockas! Haha, nu skrattar jag igen, illa.