hamburg var bra, mycket bra.
där kunde jag vandra omkring på stan med mina kompisar utan att behöva bry mig.
utan att behöva stanna och leka trevlig, prata med någon jag egentligen vill klösa ögonen ur.
där behövde man inte stanna och byta några trevliga och välformulerade meningar med kompisarnas föräldrar.
där kunde vi gapflabba mitt på stan för inte en jävel kände oss, och ingen av dom skulle vi stöta på igen! (med utrymme för några undantag, som te.x alkisarna som blängde på oss från samma ställe varenda gång, eller expediten på h&m typ..)
men det var easy, här hemma är det mer ansträngande! jag bör väll lära mig att vara ytligt social igen, hej hopp.



återkommande bild, men kära alster.