jag längtar så himla mycket tills jag får krama om henne igen, min bästa vän.

jag saknar givetvis alla mina vänner, men ingen på samma sätt som hanna.

tänk att jag kan få ont i magen av att tänka på alla gånger vi legat och fnissat nätterna igenom, och hur mycket jag kan sakna det, det är fruktansvärt vad ensam man känner sig ibland när man har sin bästa vän 1528 kilometer ifrån sig själv.

det är nog många av mina kompisar som tror att dom vet allt om mig, men det finns det bara en som gör. det finns bara en som vet precis allt, och som jag kan prata om precis allt med och som förstår precis och det är hanna, och det är nog därför hon är så otroligt speciell för mig.

och imorgon får jag äntligen träffa henne igen! ni kan ju prova själva att inte träffa eran bästa vän på 6 månader så förstår ni nog varför jag är så obeskrivligt glad just nu.

till sist måste jag säga att jag tycker så synd om de människorna som inte har några vänner, fy vad hemskt när jag har de finaste vännerna i världen.