jag är jätteledesen över att lämna hamburg imorgon, det kommer tårar lite då och då. trots det så längtar jag givetvis efter min familj som jag får krama om nästa vecka. men jag längtar tills imorgon då jag får krama om carina igen, denna underbara människa som ALLTID, dag ut och dag in undrar hur jag mår och hur allting går. som alltid helhjärtat bryr sig och visar sådan kärlek som jag tror är få förunnat.

mina tio bloggläsare (eller livsläsare skulle jag väll säga) vet ju att jag inte har någon kontakt alls med min pappa, och det var ett par år under mina tonår som jag hade ganska värdelös kontakt med min mamma också. men carina hon stod där bredvid mig i ur och skur, som en stöttepelare som aldrig gick sönder eller vek av, som alltid stod stenhårt bredvid mig. det är jävlig svårt att förklara hur tacksam man är, och hur mycket man uppskattar att det inte spelar någon roll hur morgondagen ser ut så finns hon alltid där. jag tror ingen av er vet hur mycket hon betyder för mig, men såhär då:

när jag var sex år så åkte hon utomlands en vecka med min farmor och mina andra fastrar. jag trodde aldrig att hon skulle komma tillbaka mer men jag stod vid ytterdörren den där veckan och väntade på att hon skulle öppna dörren och komma hem igen. när hon väl gjorde det vart jag så utom mig av lycka så jag kastade mig på henne när hon kom innanför dörren och sen hängde jag där om halsen på henne hela kvällen och hela natten. haha, det är så roligt att hon t.o.m var in på BB innan pappa när jag föddes. 

nej, obeskrivligt hur mycket jag älskar dig carina och jag tror din telefonräkning blivit ganska dyr detta år då du ringt så ofta och pratat med mig, men det tackar jag för och det ligger varmt om hjärtat. 

och att du kom hit när jag fyllde 20 för att spendera den dagen med mig, se hur jag bodde och hur mitt liv här är, det kommer jag bära med ner i graven ska du veta.

jag älskar dig, vi ses imorgon.