första september, tvåtusentio.

'' jag fanns framför dig men du valde bort mig, fan vad det känns jobbigt att hata sin egna pappa.
minns när man var liten, dom gamla ljuva åren... lördagsgodis och fotboll på gården.
allt var frid och fröjd, du körde ditt eget race, du brydde dig om oss och du var världens bästa pappa.
du kom hem efter jobbet och vi var en familj hela tiden, men nu är allting annorlunda och borta är hela skiten.
jag saknar det vi hade, jag saknar det vi gjort, jag hatar det vi har och jag hatar det du gjort.
allting var bra men du valde fel väg...
det känns som jag är någon du bara vill prata med när du har tid, aldrig om mina känslor och aldrig om mitt liv.
du sårar mig, varför kan du inte fatta? snälla kom tillbaka, jag saknar min pappa.
jag tänker tillbaka, finner inga ord, allt som har hänt, från liten till stor, jag tänker tillbaka och mina tårar blir till blod... ''