jag drömmer marddrömmar, om pappa.
han har alltid sin gråa peak-huvtröja och sina lewisjeans på sig, och alltid sviker han..
alltid grinar jag kudden blöt och vaknar med panik och är kallsvettig.
han säger att allt är mitt fel, han har inte gjort något fel, jag gråter och han hånflinar.


om mina drömmar försvann vore allt bra.
jag orkar inte bry mig längre, jag är så less.
man orkar inte lägga ner energi, man lär sig leva utan och man lär sig hur verkligheten är.
det jobbigaste är att jag lever, men pappa beter sig som om jag vore död.