det känns kämpigt att så många av mina vänner fyller 20 år medan jag är i ett helt annat land..
jag vill också fira, vara med och festa och kunna skratta åt det efteråt.
på den tiden när jag fortfarande hade kontakt med min pappa så sa han typ varenda torsdag när vi satt och åt och jag berättade om helgens planer att '' herregud, är du så rädd att missa någonting? '' och jag tror det ligger något i det faktiskt, men att missa mina kompisar första och sista 20-års dag det suger riktigt hårt, och som om inte det var nog tryter mitt samvete lite där också...