- godmorgon frida, har du sovit gott?
- hej frida, gick det bra imorse?
- hej frida, hur har du haft det idag?
- hej frida, hur mår du?
- hej frida, har din hemlängtan gått över lite?
- hej frida, hur var festen igår, gick det bra att åka hem?
- frida har du pengar så du klarar dig?
- ha så roligt ikväll frida, och ring om det är någonting.
- godnatt frida, sov så gott så ses vi imorgon.

jag förstår varför jag inte saknar min pappa så mycket som jag kanske borde, utan att jag bara hatar honom istället. det finns ju en pappa för mig, någon som ser mig som sin dotter och bryr sig om mig precis som om det var han som var min biologiska pappa och som att han alltid har tagit hand om mig.
jag syftar inte på morfar nu, utan på min aupair-pappa jochen.

varför ska jag sitta och sakna någon som fullständigt skiter i mig när det är så många andra som bryr sig om mig?
om min jävla plastpåse till pappa inte bryr sig om mig eller vill ha med mig att göra så kunde jag inte brytt mig mindre faktiskt.
jag är självständig, jag går med huvudet högt, jag klarar mig, jag har människor runt mig som älskar mig tillräckligt, jag är bättre än honom, jag ler ändå, jag skrattar ändå, han kan inte bryta ner mig, han är svag, jag är stark, jag lever.

det var väll ungefär det jag ville skriva, hoppas ni fattar vad jag menar.
jag uppskattar iallafall jochen så otroligt mycket och dom stunderna som ikväll när vi stod och pratade om heltäckningsmattor och olika fönstersorter kommer jag att sakna ofantligt mycket när jag flyttar tillbaka till sverige.



'' Lär dig att se det positiva även i ett nederlag, gå vidare och förlora dig inte i grämelser och självömkan ''