det var jobbigt att säga hejdå till sandra idag, eller det gick bra att säga hejdå men när jag satt på s-bahn påväg hem var det jobbigare.
enda sen igår har jag haft en brutal hemlängtan och eftersom varken sanna eller sofia är i hamburg denna helg och jag lämnade av sandra på flygplatsen för att hon skulle åka hem till sverige kände jag mig så otroligt ensam.
sen läste jag detta som min fina lillebror skrivit, och det gjorde inte saken bättre.. det är ganska otroligt vad så få ord betyder för mig.





nu känns det dock bättre, hela dagen har det varit strålande sol och jag låg på baksidan och sjöng på scars and bruises medan jag åt min hemmagjorda sorbetglass så det har inte varit så synd om mig.
sen har jag ätit en jättegod middag och druckit vin med min aupair-pappa, det är en fin människa ska ni veta.
jag ska ta och skriva ett inlägg senare om honom om jag orkar, det är lite trådar att dra i där till min biologiska ''pappa'' nämligen, jag menar inte att dom är lika på något vis men ja, jag kanske skriver av mig dom tankarna senare.

imorgon ska jag upp och lämna småtjejerna till skolan och dagis, småtjejerna som förövrigt varit riktigt förjävliga idag, skönt att dom sover nu.. hehe.
förmodligen ska det bli lika bra väder hela veckan som det har varit idag, och man tackar kanske inte nej till +20 grader i mitten av april? synd bara att jag inte ärvde mammas pigment, jag säger som sanna brukar: jag blir hudfärgad på sommaren! men jag fick ärva mammas talang att gå upp i vikt av att titta på en godis istället, det tackar vi gud allra ödmjukast för.. eller?

nu ska jag snart kolla på stockholm-båstad och sen med spänning vänta och se vem som åker ut ur BB och jag hoppas innerligt på att det är patrik, jävla mespropp åk hem och sticka dig en mössa! rodney är dock den värsta manliga varelsen jag varit med om men han gör bra tv, så är det bara.