idag har varit första dagen på länge då det inte vart strålande solsken,
det har varit mulet med regn i luften och utan sol hela dagen..
dock vart jag inte så deprimerad, det var ganska skönt och jag skyndade mig att ta fram conversen ur garderoben!

idag fick jag en blackout.
jag tror att jag har svåra problem att handskas med min ilska när jag blir riktigt arg.. så hela huvudets innehåll försvinner för en stund.
så har det blivit en gång förut också, jag blir så arg så jag knappt vet vad jag håller på med.
sen kommer det en smärta i huvudet som är olidlig, som gör så ont att jag bara vill skrika, sen måste jag lägga mig ner för allting snurrar runt, runt, runt.. sen går det typ en minut och sen är allting bra igen?
jättekonstigt, och framförallt är det jätteläskigt!

idag var vi in till stan, vi gick till biblioteket med barnens farmor och hon lånade massa barnböcker till dem.
jag passade på att fixa mig ett lånekort, och tro på fan att skiten kostade 16 euro!? jag bara gapade, hemma i sverige kostar det väll typ tio kronor? aja.. betalade med en liten sur min, lånade tre böcker varav två var gossipgirl böcker och den tredje någon ungdoms-kärleksbok typ, en såndär som man flinar när man läser liksom.




ikväll ska jag försöka komma i säng relativt tidigt,
imorgon får jag inte vara trött för jag måste pallra mig upp i tid så jag hinner ordna de saker jag har tänkt,
det jag måste inhandla innan vi åker till sverige på lördag måste jag fixa imorgon, sen ska jag börja packa, leta en present till christel som fyller år på torsdag, köpa ett vykort till morfar eftersom det är en ny vecka (minst ett kort i veckan MÅSTE jag skicka annars kan jag inte sova på nätterna) sen ska jag köpa lite rosa blommor och sätta på mitt rum, det är alldeles för lite rosa där inne :o ska försöka hinna med att köpa ett par hörlurar också tror jag, men då måste jag åka till altona och det vet jag inte om jag hinner med.. och sen är det jag som hämtar benjamin & tosca imorgon så jag måste göra allt i tid också!
och sen vore det ju skönt om man hann ta sig ett bad också, det har inte blivit av än.. tragiskt.

på onsdag finns det ingen tid för någonting, vi ska ju åka till berlin och vara där hela dagen.
på torsdag fyller christel år och då ska det firas, och på fredag ska jag förmodligen hänga med tjejerna innan vi åker till sverige på lördag, blir ju borta i några veckor, gud vad tomt det kommer bli? vad konstigt det känns.. att ena dagen när jag tänker efter då är det tomt och jag saknar mina vänner i sverige, men nu när jag ska åka fråm hamburg så kommer jag sakna mina vänner här? något splittrad tjej.. vill inte ens tänka på när jag ska åka hem om typ 11 månader..




nu har jag precis pratat med ulrika, moa & pappsen som sitter mååånga mil härifrån,
trots det känns det som att jag sitter hos mamma och pratar tvärs över sjön liksom.
imorgon börjar storsjöcupen och jag bara ser framför mig när alla små-fjårtisar och norska små bögar hoppar runt på storsjöcupsdiscot, jag har själv varit där och varit små-fjårtis, hahaha.
iallafall så önskar jag systrarna mina ett stort lycka till :)

igår när jag gick hem från s1an var det något riktigt konstigt som hände, kan berott på att jag var hemskt trött.
iallafall så började det när tåget stannat i otmarschen och jag satt och lyssnade på musik och plötsligt började jag tänka på morfar. först tänkte jag på vilken underbar person han är, och hur mycket han betyder för mig och hur mycket han har gjort för mig! när det kom som förslag att jag skulle flytta till tyskland var han den absolut första jag utbytte tankar och funderingar med, och hade han inte sagt åk du gumman, jag sitter kvar här och väntar när du kommer hem igen utan istället sagt någonting i stil med att jag inte skulle åka hade jag inte åkt heller.
sen tänkte jag på hans stora öron och hans guppande kropp när han skrattar som bara han kan, jag tänkte på hur mycket jag saknade honom och vad jag längtade tills jag fick krama om honom och berätta om allting!
sen vart det sämre tankar, jag kom på mig själv med att tänka påhur jag skulle hantera situationer om han inte fanns med? hur jag skulle reagera om han bara skulle lämna mig här på jorden och flyga till nangijala? och hur jag skulle klara av att fortsätta mitt liv utan min morfar? jag bröt ihop totalt, totalt, totalt, totalt..
tårarna bara började rinna och dom kunde inte sluta! folket runt omkring mig stirrade på mig som ett ufo.. först hade jag suttit och flinat, och plötsligt börjat gråta, dom såg mig säkert som världens psycho.
men jag kunde inte sluta gråta.. i mitt huvud malde det bara på, tankarna gick inte att stoppa!
den dagen morfar dör, dör min själ, den dagen morfar dör, dör min själ, den dagen morfar dör, dör min själ
jag visste inte vad jag skulle göra, enorma tvångstankar som totalt förstörde mitt huvud alltså.
hela vägen hem grät jag, jag var totalt förstörd! jag hade lätt kunnat köpt en flygbiljett hem bara för att få gå upp till honom och sätta mig i soffan och titta på honom där han satt och kollade på sporten, men mitt undermedvetna satte stopp och jag intalade mig själv att jag är så impulsiv och dampig så någon måtta får det vara!
men jag har aldrig varit med om någonting värre, tillslut grät jag så mycket att jag (ursäkta) kräktes i en buske några hundra meter innan korsningen in på manteuffel, jag trodde jag skulle dö typ.
tillslut satt jag mig ner på en sten och började andas luuuuuugnt och försiktigt och intalade mig själv att jag var trött, behövde sova, och att morfar INTE kommer dö innan jag dör.. och där satt jag ett bra tag, på den stenen satt jag och tänkte positiva tankar, bra tankar, glada tankar.. när jag lugnat ner mig och fortsatte gå hemåt funderade jag på om jag skulle besöka kliniken för psykiska tvångstankar i blankenese, men insåg snart att så överdrivet var det inte och att alla är ledsen någon gång.
men ni fattar inte hur pass ledsen jag var alltså, det var så att benen skakade och kinderna brändes av tårarna som rann.. jag tror ärligt talat jag aldrig varit så ledsen, någon gång.
slutsats: jag är livrädd att morfar ska dö. jag är livrädd att han ska lämna mig på jorden och flyga till nagijala. jag vet att det inte finns en chans att jag tar mig igenom det, och därför är jag så rädd.
morfar min morfar, världens bästa morfar.
jag skulle inte vilja byta ut dig mot någonting i världen, jag älskar dig så.





nej, nu ska jag ta mig i kragen och gå till sängs.
innan jag faller in i något nytt trans och börjar gråta igen..
imorgon blir en lång dag, så det blir mycket bra att lägga sig och läsa nu!

godnatt godnatt
:*