jag tog mig faktiskt fem minuter och kollade igenom mina inlägg från december ifjol,
alltså typ ett år sen.

vad jag skrattade.. och vad jag minns.. och vad jag blev ofrivilligt påmind..
vad jag blev chockad... vad jag skämdes... vad jag undrade...


favoriten:



'' just nu känner jag mig kluven,
befinner mig i en otroligt jobbig vänskaps/kärleks-relation just nu..
jag tror jag väljer att blunda och fortsätta gå, men jag fick ett sms som klyvde mig rakt av på mitten nyss..

jag låter dig fundera, jag låter dig fundera så länge som du vill..
om du fortfarande vill vara den jag behöver, jag ger inte upp..
och känner du att du inte kan vara min vän medans jag har (hemligt namn) så kommer jag till dig när det tar slut..
du har hjälpt mig i så sjukt många lägen så jag kommer tillbaka om det är så du känner..
jag ger dig så lång tid som du behöver! är det en timme så fine, en månad.. jag väntar ett halvår.. jag väntar föralltid! ''





otrohet, ja ni vet...