det finns ingen lag på att man måste se sina biologiska föräldrar som sina föräldrar och det gör inte jag heller.
min pappa är ingen förälder för mig, tyvärr har det gått så långt att han är som en grå fläck på en dörrmatta för mig och därmed ingen förälder.istället står jag kvar med de två mest underbara, omtänksamma och fina föräldrarna som finns,
mamma & anna.

tänk att jag skulle kunna skriva så mycket om er, och jag är så glad att ni finns i mitt liv.. att ni stöttar mig, respekterar mig, värnar om mig och älskar mig, ja.. det är helt ovärderligt.

jag kan med säkerhet skriva att man inte kan få finare föräldrar,
och jag är så stolt över er och jag hoppas våran familj föralltid, och förevigt kommer vara såhär stark och obrytbar, bara massa kärlek..

sen finns det en människa till som jag inte kan låta bli att nämna i detta inlägg,
kvinnan som så många gånger varit mer som en mamma än någonting annat..
hon som är det levande beviset på ömhet och kärlek, som ständigt bryr sig om hur man mår.
det är min älskade gudmor, min allra käraste faster..
ulla carina olofsson!