två dagar kvar, två dagar kvar av skolan, sen börjar friheten.
och som jag ser fram emot ett helt sommarlov utan problem.
ganska seg dag idag, redovisningar på psykologin, nära att man somnade många gånger där.

har funderat på en sak hela kvällen, som jag inte kan släppa.
jag har två småsystrar, en som är lite äldre än den andra, även om det inte alltid verkar så.
sen moa var liten har jag längtat och längtat tills hon ska växa upp, bli större och på något vis växa ikapp min egen ålder.
längtat efter att vi ska kunna ha den där syster-relationen vissa har, när man kan prata om allt, man gör massa saker tillsammans och man är två om allt. och helt plötsligt blev hon så gammal, men istället för att växa ihop, gled vi isär. jag antar att hon klarar sig utan mig, eller åtminstonde beter hon sig så. hon vet att hon alltid kan prata med mig, att jag alltid finns här för henne, men jag tror hon skiter i det, hon har ju sina kompisar, hon klarar väll sig med dom. men ibland så kommer hon till mig, då behöver hon hjälp med något i skolan, hon behöver låna någonting eller behöver veta hur någonting stavas. eller som idag, när hon smsade mig och frågade om jag kunde fixa alkohol till henne tills på lördag...
men ibland kommer dom där tillfällena när vi pratar, eller jag pratar. berättar om allt tråkigt och roligt som hänt, ibland skrattar vi, ibland inte. men det är alltid jag som pratar, hon bara lyssnar. knappar på mobilen och låtsas lyssna. för några veckor sen sa hon till mig att hon aldrig berättar något för mig, aldrig pratar med mig, och hon pratar tillochmed mer med  ''hennes nya syster '', pappas nya tjejs dotter. och jag kan inte klandra henne, det är väll upp till henne? vill hon inte att jag ska vara en del av hennes liv, får det väll vara så. men det gjorde ont, den stunden gjorde det jävligt ont, det känns verkligen som jag misslyckats med min roll som storasyster.. jag orkar inte bry mig längre, det känns ändå som att i slutändan är hennes löshår viktigare än vad jag är, och då får det vara så. men om det är såhär nu, vill jag inte ens tänka på hur det blir i framtiden. när jag flyttar hemifrån, och hon senare gör det, då kommer vi inte ha någon kontakt alls, då kommer jag som nu, ifrågasätta om vi någon gång ens varit syskon, eller om det känns som det gör nu, att det bara är på papperen vi är det, att vi har samma mamma & pappa liksom. men då får jag väll leva med det...
men om några år blir molly äldre, och då ska jag göra mitt absolut bästa för att försöka vara så bra som möjligt för henne, och hon kanske värdesätter mig på ett annat sätt. fram tills dess har jag en lillebror som är den goaste jag vet, som alltid förstår mig, och som bryr sig!


nu ska jag och vincent ut och hoppa ett tag,
sen ska jag kolla på one tree hill,

it's so over, it's a new beginning