You've been crying over me

Dålig uppdatering efter Barcelona, jag vet det. Jag har väll i princip varit bakis och trasig sen dess, inget skämt. Sjukaste jag någonsin varit med om och levern gav upp på söndagen och jag kräktes blod som ett litet djur. Med det sagt är det slutdrucket för min del, hello sober life! Jag kan inte hantera alkoholen efter operationen och det är inte längre en spekulation, det är ett faktum. Med det sagt lämnar vi resan till Barcelona i det förflutna och tänker typ aldrig mer på den. Tack, hej.



mellan flaskor, glas och fimpar

Godmorgon! Fy när klockan ringde 04.20, jag trodde det var ett skämt. Såååå jäääävlaaaa trött alltså. Nu börjar det dock hämta igen sig en aning, tryckt en macka och det börjar bli ljust utanför bussfönstret. Halvjobbigt att säga hejdå till Niclas imorse, såhär många dagar har vi inte varit utan varandra sen vi träffades för första gången. Han hade ju köpt en ny snuffis till mig igår som jag fick packa ner i väskan, helt underbar var den. Nej, nu styr kosan mot Klarabergsviadukten och resten av folket, taxi till Arlanda och sen hallåååå Barcelonaaaa!



oh baby we'll be old

Äntligen torsdag! Sista arbetsdagen denna vecka och det kunde inte kännas bättre. Jag var något så brutalt trött imorse, såg ut som att jag inte sovit på fjorton år. Kravlade mig upp lite senare än vanligt men när det ligger en stor, varm man i sängen med armarna runt mig är det svårt att prioritera att kliva upp och göra sig klar för jobbet. Niclas är ledig idag och därmed satte jag tvättstugan, dammsugning osv på honom! Han ska inte tro att han kommer undan, haha. Dessutom behöver jag kläder tvättade inför helgen så det var helt perfekt att han var ledig idag. Packade klart det mesta igår så ikväll behövs bara allt nytvättat packas ner och kompletteras med lite smågrejer så är det klart sen. Jag hade skrivit en liten fin packlista men sen spårade jag självklart ur igår när jag började, hur mycket grejer kan man behöva för tre dagar liksom? Haha.

i needed to uppgrade

Tre av fyra arbetsdagar är avklarade denna vecka, nu är det bara morgondagen kvar men jag är redan slut i både kropp och själ. Jag behöver åka nu, jag behöver lämna Sverige om så bara för några dagar med mina fantastiska kollegor. Jag behöver dricka rosevin, röka ciggaretter och dansa röven av mig hela natten på en halvsunkig nattklubb. Hade ett fruktansvärt samtal med mamma ikväll. Min fina, bästa morfar är nu inne på sina sista dagar i livet, nu är det snart sista andetaget här och jag vet inte vad jag ska känna? Uppgivenhet. Lättnad. Sorg. Saknad. Kärlek. Orättvisa. Rättvisa. Smärta. Jag vet som sagt inte hur man sätter ord på det längre eftersom det varit så otroligt dåligt under en så lång tid. Det kanske går att ta på känslorna när det väl sker, men i det går inte att föreställa sig känslan riktigt. Jag har också svårt att tro att man liggande i sängen med lungcancer, pacemaker, hjärtfel, kol, kärlsjukdomar och diabetes har det bättre i livet än i nangijala, så jag vet inte vad man ska känna.

Nu är jag iallafall påväg hem till mitt fina hjärta. Ikväll ska vi äta köttbullar och stuvade makaroner (jag äter varken eller, haha) på Niclas begäran och sen ska jag packa väskan inför helgen och fixa naglarna. På fredag är det uppstigning 04.30 för mig så det mesta får gärna vara klart ikväll så jag bara kan duscha när jag kommer hem imorgon och sen hoppa i säng.



the worst of nightmares

Det small, jävla vad det small och vad ont det gjorde. Vi satt i bilen jag och Molly. Hon hade säkerhetsbältet på sig men det hade inte jag. Vi såg bussen komma mot oss, Molly tittade på mig med tårar i ögonen och jag släppte ratten, drog åt hennes säkerhetsbälte över bröstkorgen och tog henne i handen, sen small det. Det small liksom flera gånger, och jag klämde hennes hand allt vad jag hade. Det gjorde ont, så jävla ont och det var som att smärtan satt utanför kroppen på något sett. Tillslut började jag lyfta ur bilen medan Molly satt kvar på passagerarsidan och jag fick panik och skrek, och skrek och skrek. Tillslut vaknade jag i panik, alldeles kallsvettig och torr i munnen. Klockan var 04.15 och jag hade riktig panik. Hjärtat slog tredubbla slag i bröstkorgen på mig och sen dess har jag varit vaken, det var omöjligt att somna om. Det är den värsta mardrömmen jag drömt tror jag, riktigt jävla fruktansvärt!

Nu är jag påväg till jobbet, har laddat upp med en Celsius i väskan för att klara av första timmarna. Tre arbetsdagar kvar innan vi åker till Barcelona nu, in i kaklet! Heja heja.

i used to be it

Har precis kollat på säsongspremiären av Biggest Loser, bästa programmet. Det mest fantastiska är att det sänds både måndag, tisdag och onsdag! Jag blir så illa berörd varje säsong. Jag känner igen mig såååå mycket i deltagarna, herregud. Skillnaden är att denna säsong ser jag inte medan jag själv går upp i vikt utan när jag går själv går ner i vikt.

Det har varit en kanondag på jobbet, den gick relativt snabbt och den var intensiv. Imorgon blir en jobbig dag och jag längtar redan tills den är över alltså. Niclas har som vanligt somnat ifrån mig, utan att säga godnatt eller pussa på mig. Han somnade med sin gamla nalle under armen istället, man ba ja men godnatt då? Haha alltså. Ja ja, det är väll lika bra och ta det som ett tecken på att jag också borde sova. Klockan ringer 05.50 imorgon i vanlig ordning, yey!



wake up america

Ny vecka, ny energi, hej måndag! Okej, lite överdrivet positivt i förhållande till hur sugen jag är på en ny vecka... Jag hade inte tackat nej till en helgdag till! Som tur är innehåller denna vecka endast 4 arbetsdagar eftersom det bär av till Barcelona med jobbet på fredag morgon. Det borde jag väll kunna hålla ut på, men just nu gäspar jag bara. Ett par koppar kaffe på detta och lite bra musik så ska nog även denna vecka kicka igång!

Den rubriken skulle du gilla va?

Söndag kväll igen, halva filmen på TV4 har passerat och det är dags att sova egentligen. Jag är dock inte trött, jag bör vara det men jag är inte det. Lite trött i kroppen och gosig, men inte trött.
Helgen har varit fin men den har gått alldeles för fort. I fredags var jag och Niclas på middag med Anna och hennes mamma. Senare bjöd kvällen på lite kalas, aningen mycket vin för fröken Fridell men vem bryr sig? Kalaaaas! Tröttare dag igår, vi var och handlade och sen var det soffläge hemma. Tanken var att Niclas kompis Oskar skulle kommit på middag men han uteblev suspekt. Idag skulle Niclas haft cykeltävling men eftersom han sett fel på tiden så blev det ingentiiiiiing! Myskväll med god mat och massa pussar har det varit ikväll, men nu är det fan godnatt alltså. Tack alla fina människor för en bra helg!








att vara sockerberoende

Jag vill vara sockerbiten, inte äta den och framförallt inte vara beroende av den.



Läser den ljuvliga boken om sockerberoende som jag läst så många gånger förut. Otroligt intressant, extremt skrämmande. Jag hatar socker, det är min absolut största fiende. Jag har kommit väldigt långt sen operationen och socker är idag inget livsnödvändigt i min vardag men jag kan ändå känna en oro att ramla dit på heltid igen. Självklart kan jag också ha dåliga dagar men jag måste inte ha sockret. Det är inte det primära, det är inte det som räddar upp hela eftermiddagen. På sidan 91 i boken finns mitt favoritkapitel, dåliga matvanor. Den här sidan är det jag som mest kan relatera till mitt gamla liv. Mitt liv för 37 kilo sen. Det känns som det är jag som skrivit det, men jag citerar ändå:

07.00 - Frukost: Inget. Åt ju så sent på kvällen innan, så något så här tidigt på dagen får det inte bli. Möjligen en kopp kaffe, med eller utan socker. Man har läst någonstans att socker inte ska vara bra så suketter får duga. Sötare än socker men med noll kalorier. Längre än så orkar jag inte resonera, inga kalorier tycks i många fall vara synonym med väldigt bra. Jag piggnar till av kaffet iallafall.

11.00 - Förmiddagsfika: Kaffe igen. Kanske en bulle eller en kaka till, men inte för mycket för det är dags att börja banta igen. Okej då, två bullar men det får vara bra med det. Jag känner mig sötsugen.

12.30 - Lunch: Ja, eftersom det slank ner två bullar och en kaka till förmiddagskaffet får det bli en sallad till lunch. Helst en halvt vegetarisk sallad, det har man ju sagt ska vara nyttigt. Och jag vill vara nyttig, det är dags nu. Man petar lite i salladen och tar bort hälften av fetaosten för att inte få i sig för mycket fett. Och en dricka till, en lightläsk, den innehåller ju inget socker. Inga kalorier betyder väldigt bra. Mätt? Inte så värst, men jag måste tänka på vikten.

13.30 - Trött och okoncentrerad.

16.00 - Eftermiddagsfika: En kopp kaffe. Om man inte ätit någon bulle på förmiddagen unnar man sig kanske en nu. Piggnar till och orkar med sista timmarna på jobbet.

18.30 - Middag: Middag? Ja, eventuellt något lagat. Enklast är ju en färdigrätt från affären eller en hamburgare påväg hem från jobbet. Det här målet utgörs lika troligt av en tallrik med fil och flingor. Sen kommer suget på allvar, det har man känt smygande hela dagen och nu är det så starkt att man helt enkelt måste äta upp resten av glassen i frysen eller en näve kakor. Godis går också bra, det ser man ju till att ha hemma för de tillfällen man vill ha något sött.

Kvällsmat blir det inte tal om. Man sitter och har ångest för att man ätit både bullar, kakor, glass och godis under dagen. Lovar mig själv att imorgon kommer bli bättre, men den börjar utan frukost...

thursday's a good day

Idag har varit en helt strålande dag! Jag är så glad över det, efter tisdagens katastrofala dag behövde jag en riktig boozt och inget kan ge mig det som jobbet. Det har varit en extremt lång dag dock, inte att den har innehållit fler timmar men den har känts lång. Fick avsluta med två alvedon vid 16.30 för då började huvudet ge vika. Det har varit mycket flängande hit och dit, men jag har fått mycket gjort!

Imorgon är det äntligen fredag igen. Helgens planer är gjorda, lite förändring men det blir en bra helg. Nu är det nog dags att sista om en timme, jag börjar tidigt imorgon och sen avslutas dagen med bästa Anna som kommer hit från Östersund.



the beauty in that



can't believe it

Godmorgon onsdag! Vad var klockan när jag lyckades somna inatt, halv tre kanske? Fruktansvärt. Jag kunde inte somna. Vred och vände mig, ångesten vägrade släppa och jag var ledsen i så många omgångar. Sen blev jag kissnödig, törstig, kissnödig igen och sen törstig och så höll jag på ett par gånger. Och min otroligt förstående och kärleksfulla pojkvän klämde så fint ur sig "det löser sig gumman" när klockan var strax efter tio liksom och sen somnade han, jaha okej tack.

Men nu är det en ny dag! Jag är påväg till jobbet och idag blir en bra dag, it has to be! Jobb till 19.00 och sen förväntar jag mig färdig middag och mys när jag kommer hem.

the dress



fucking kliché baby

Jag har en underliggande ångest. Med underliggande menar jag att den ligger under revbenen men över bröstkorgen, det känns nästan som att jag kan ta på den. Jag vet vad den beror på, eller jag tror mig veta varför iallafall. Vanligtvis när jag i dagsläget äter för mycket, för sött, för fett eller för onyttigt så kräks jag. Det har någonstans blivit min trygghet, tryggheten i att kräkas, tryggheten att veta att min kropp säger ifrån själv och jag behöver inte göra något själv. Det är fruktansvärt att hänga över toaletten det är det, men det är ett lugn i kroppen efteråt och jag kan inte hjälpa att jag tycker det är skönt och att det är min vägledning och hjälp. Problemet är att idag har jag ätit kakor. Kakor och kex. Jag åt inte ett halvt kex, jag åt några stycken, sen blev jag mätt och åt inga fler. Efter ett tag började jag fundera över det. Varför kräks jag inte? Varför kommer dom inte upp igen? Kakor är deg, och även om dom är små så innehåller dom jättemycket socker, och små chokladbitar. Varför vill dom inte komma upp igen? varför säger inte kroppen ifrån? När jag funderat på detta tillräckligt började jag må illa per automatik, troligen för att det psykiska blev fysiskt. Men kroppen ville inte lämna tillbaka kakorna, kroppen ville inte kräkas. Jag får panik inombords och tror att jag ska bli tjockare igen, att jag ska gå upp 37 kilo på en gång igen nu. Det här är inte bra, inte alls. Jag måste ändra det här tankesättet, det bådar inte gott inför framtiden att få den här paniken för ett par kakor som jag inte kräks upp efteråt. Dietisten skulle förmodligen slå mig över käften. Inte på grund av kakorna, utan på grund av hur jag tänker. Samtidigt känner jag att det såklart kan bero på att jag i övrigt haft en relativt dålig dag. Både gällande maten och allmänt. Imorgon åt jag en hårdmacka med en skinka på klockan 07.30 och inte för att jag var hungrig utan för att jag kände att jag var tvungen. Sen åt jag inget mer på hela dagen förän vid 14.30 när det var dags för lunch. Utöver detta har jag inte ätit något annat än kakorna och det är värdelös. Min kropp är trött, så trött.

Eftersom jag varit på kontoret i Stadshagen idag byter jag ju buss i Kista. Så innan jag satt mig på sista bussen nu gick jag in i köpcentrumet i Kista med en avsikt, hitta en klänning. Hitta en liten, kort klänning med push-up och utan axelband. Motivationsklänningen, klänningen som är mitt slutgiltiga mål. Och jag hittade den, det gjorde jag. I kortaste laget, liten storlek och utan axelband. Jag försökte inte ens prova den, jag gick bara till kassan och betalade. Tittade inte ens på prislappen. Det är många kilon kvar tills den ens går på över huvudet ungefär. Men jag ska kunna ha den, så småningom, längre fram, när jag är klar, när jag är normalviktig. Den får hänga i garderoben så länge, den får hänga där och vara min korta slampiga klänning tills jag kan ha den. Sen åker den på, men svarta nylonstrumpbyxor och mina höga pumps. Den dagen ska jag vara så stolt och ingen ska kunna plocka ner mig från piedestalen, jag kommer vara stolt över min resa och det kommer ha varit värt allt blod, all svett och alla tårar.

Jag lovar att kasta upp en bild på den så fort jag kommer hem. Och på tal om hem är jag snart hemma och får förhoppningsvis kliva in i en famn som är beredd på att ta emot en ganska trasig flickvän, som för tillfället tappat hoppet om det mesta och känner sig tjockast i hela världen.

hello monday

Godmorgon måndag, solsken och massor med ny energi! Sitter på bussen påväg till jobbet och låter Kings Of Leon kicka igång veckan men framförallt dagen. Hann äta frukost med Niclas imorse innan han (som vanligt) fick springa till bussen för att hinna. Hur svårt ska det vara att kliva upp en kvart tidigare? Haha. Imorgon ska jag jaga upp honom alltså, man måste dra nytta av morgonen! Jag har även hunnit med morgonpratet med Elin också, det är alltid lika mysigt. Sällan att jag pratar i telefon på morgonen men om det är Elin eller Mamma som ringer, då går det strålande! Veckan som kommer har väll inget speciellt att erbjuda. Inte förens i slutet av veckan händer det grejer! På torsdag kommer Anna ner och jag har bokat henne fredag till lördag, myspys! På söndag har Niclas cykeltävling ute i Kungens Kurva och jag (bör väll) vara där och leka cheerleader! Haha.
Nästa vecka bär det av till varmare breddgrader med jobbet också, Barcelona here we come! Jesus vad jag längtar, det ska bli sååå awesome.






This weekend's over

Sitter i soffan med mitt hjärta och väntar på att talang ska börja. Helgen har gått i en rasande fart och mestadels har timmarna för min del gått till att bli riktigt frisk! Jag har ingen feber längre och känner mig mycket piggare. Ont i örat fortfarande så knaprar lite Alvedon emellanåt men jag är så glad att jag är på benen! Imorgon ska jag äntligen tillbaka till jobbet igen, det är riktig lycka det. Har saknat mina godingar på jobbet så mycket senaste dagarna.

Igår var vi hos Tessan och fick tacos till middag och det var ju super! Tacos minst en gång i veckan, och ännu bättre om man slipper laga det själv! Haha.
Imorse tog vi riktig sovmorgon i den nya, stora sängen och klev inte upp förrän vid elva! Nackdelen att ha en säng som är 1.80 istället för 1.40 är ju att man kommer längre ifrån varandra. Det var nästan så att jag fick dra i Niclas imorse för att masa honom närmare mig, haha.





Efter att ha struntat i frukosten och gått direkt på lunchen klädde vi på oss och tog en promenad runt Åkersberga. Vädret var ju helt fantastiskt! Solen sken och det var varmt ute. Det räckte med underställströja och huvtröja, så fantastiskt. Jag längtar så efter att mina nya träningsskor kommer också! Då kommer promenaderna bli ännu mer perfekta, haha.




Eftermiddagen har bestått av bakning. Niclas snodde ihop dumlemuffins som den mästerbagaren han är och sen gjorde jag söndagsmiddag! Fläskfilé, klyftpotatis och ugnsstekta morötter med bea! Svingott såklart, och en bra matlåda till imorgon, tjing tjing!








Nu väntas final av farmen och sen långfilmen på fyran, jag är ju så svag för dessa svenska kriminalfilmerna!

Temperamento

Många låtar, både bra och dåliga skulle kunna vara ledmotivet till filmen om Frida Fridell. Men att senaste låtarna på listan är skrivna av självaste Nanne Grönvall förvånar mig en aning! Det är så rakt på sak att jag måste garva lite. Här har ni ett utdrag från en låt från senaste plattan som så passande heter just, dramaqueen.


" Dramaqueen, dramaqueen, dramaqueen. Om ni ser ett sken, en spotlight som lyser det är där ni ser mig med manisk blick. Knuffar undan allting och alla i vägen, rampljuset är mitt. Bara mitt, mitt, mitt. Jag kallas diva, dom säger att jag är to much! Inse att jag behöver plats. Dramaqueen, dramaqueen, njuter utav livet som dramaqueen. Skådespelet gör jag som dramaqueen.
Om vardagen blir för trist och ingenting händer då ställer jag till med en galen scen. Gråter, skriker högt och låtsas bli sårad, drama är för mig en sann succé. Och ofta, väldigt ofta blir jag härligt kär men sen tröttnar jag eftersom jag är, dramaqueen. Åh premiären, så glamouröst. Ja, men vart är champagnen jag håller på att torka ut? Här! Gratis champagne, och gratis är ju bäst. Vart är alla kamerorna? Där, där! Där är alla fotoblixtarna! Åh, hallå, tjoho, här är vi! Men flytta på er. Sparka till dom med klacken bara! Dramaqueen, dramaqueen, dramaqueen. Ta mig som är för här är jag. Inget eller allt det är underbart "

kunde inte säga det bättre själv



It's my body, only mine

De nakna bilderna, den nakna sanningen. Jag vill egentligen inte lägga upp bilderna som är i endast underkläder på bloggen, men jag måste. Jag lovade mig själv det, så det är bara att göra det. Passade på att mäta mig idag också när jag ändå bara legat i sängen hela dagen.
Lägger upp senaste resultaten först så det finns något att jämföra med.

Vecka 7!
Vikt: 92.4 kg
Mage: 98 cm
Rumpa: 117 cm
Lår: 67 cm
Arm: 37 cm

Vecka 12!
Vikt: 88.4 kg
Mage: 90 cm
Rumpa: 112 cm
Lår: 64 cm
Arm: 35 cm

Och nu ska bilden läggas till här. Jag mår illa av tanken. Nu lägger jag ut det mest sårbara av mig själv. Men bara gör det, sluta. Okej, här kommer den.




en sjuk prinsessa

Det var inget trevligt uppvaknande igår morse. Det var ett sprängande huvud, rinnande ögon, 39 graders feber och det kändes som blixten slagit ner i mig. Hela dagen låg jag nerbäddad under två täcken och en filt. Frös, svettades, sov. Sov i så många omgångar att det kändes som att det gått flera dagar tillslut. Åt Alvedon på löpande band och sov lite till. Kunde inte ens ha min TV igång på dagen för då mådde jag illa, fruktansvärt hur dåligt man kan må. Idag har febern sjunkit till 38.7 grader men det har smugit sig på öroninflammation på mitt högra öra. Det varar och gör så jävla ont, så nu ligger jag här med en bomullstuss i örat. Jag blir så liten när jag är sjuk, jag tycker så synd om mig själv och det känns verkligen som att jag ska dö. Det planerar jag dock inte att göra. Jag ska ligga här i mina hellokitty-sängkläder hela dagen idag också och bara sova och kurera mig, dricka päronsaft och sova lite mer.