fucking kliché baby
Jag har en underliggande ångest. Med underliggande menar jag att den ligger under revbenen men över bröstkorgen, det känns nästan som att jag kan ta på den. Jag vet vad den beror på, eller jag tror mig veta varför iallafall. Vanligtvis när jag i dagsläget äter för mycket, för sött, för fett eller för onyttigt så kräks jag. Det har någonstans blivit min trygghet, tryggheten i att kräkas, tryggheten att veta att min kropp säger ifrån själv och jag behöver inte göra något själv. Det är fruktansvärt att hänga över toaletten det är det, men det är ett lugn i kroppen efteråt och jag kan inte hjälpa att jag tycker det är skönt och att det är min vägledning och hjälp. Problemet är att idag har jag ätit kakor. Kakor och kex. Jag åt inte ett halvt kex, jag åt några stycken, sen blev jag mätt och åt inga fler. Efter ett tag började jag fundera över det. Varför kräks jag inte? Varför kommer dom inte upp igen? Kakor är deg, och även om dom är små så innehåller dom jättemycket socker, och små chokladbitar. Varför vill dom inte komma upp igen? varför säger inte kroppen ifrån? När jag funderat på detta tillräckligt började jag må illa per automatik, troligen för att det psykiska blev fysiskt. Men kroppen ville inte lämna tillbaka kakorna, kroppen ville inte kräkas. Jag får panik inombords och tror att jag ska bli tjockare igen, att jag ska gå upp 37 kilo på en gång igen nu. Det här är inte bra, inte alls. Jag måste ändra det här tankesättet, det bådar inte gott inför framtiden att få den här paniken för ett par kakor som jag inte kräks upp efteråt. Dietisten skulle förmodligen slå mig över käften. Inte på grund av kakorna, utan på grund av hur jag tänker. Samtidigt känner jag att det såklart kan bero på att jag i övrigt haft en relativt dålig dag. Både gällande maten och allmänt. Imorgon åt jag en hårdmacka med en skinka på klockan 07.30 och inte för att jag var hungrig utan för att jag kände att jag var tvungen. Sen åt jag inget mer på hela dagen förän vid 14.30 när det var dags för lunch. Utöver detta har jag inte ätit något annat än kakorna och det är värdelös. Min kropp är trött, så trött. Eftersom jag varit på kontoret i Stadshagen idag byter jag ju buss i Kista. Så innan jag satt mig på sista bussen nu gick jag in i köpcentrumet i Kista med en avsikt, hitta en klänning. Hitta en liten, kort klänning med push-up och utan axelband. Motivationsklänningen, klänningen som är mitt slutgiltiga mål. Och jag hittade den, det gjorde jag. I kortaste laget, liten storlek och utan axelband. Jag försökte inte ens prova den, jag gick bara till kassan och betalade. Tittade inte ens på prislappen. Det är många kilon kvar tills den ens går på över huvudet ungefär. Men jag ska kunna ha den, så småningom, längre fram, när jag är klar, när jag är normalviktig. Den får hänga i garderoben så länge, den får hänga där och vara min korta slampiga klänning tills jag kan ha den. Sen åker den på, men svarta nylonstrumpbyxor och mina höga pumps. Den dagen ska jag vara så stolt och ingen ska kunna plocka ner mig från piedestalen, jag kommer vara stolt över min resa och det kommer ha varit värt allt blod, all svett och alla tårar. Jag lovar att kasta upp en bild på den så fort jag kommer hem. Och på tal om hem är jag snart hemma och får förhoppningsvis kliva in i en famn som är beredd på att ta emot en ganska trasig flickvän, som för tillfället tappat hoppet om det mesta och känner sig tjockast i hela världen.
hello monday
Godmorgon måndag, solsken och massor med ny energi! Sitter på bussen påväg till jobbet och låter Kings Of Leon kicka igång veckan men framförallt dagen. Hann äta frukost med Niclas imorse innan han (som vanligt) fick springa till bussen för att hinna. Hur svårt ska det vara att kliva upp en kvart tidigare? Haha. Imorgon ska jag jaga upp honom alltså, man måste dra nytta av morgonen! Jag har även hunnit med morgonpratet med Elin också, det är alltid lika mysigt. Sällan att jag pratar i telefon på morgonen men om det är Elin eller Mamma som ringer, då går det strålande! Veckan som kommer har väll inget speciellt att erbjuda. Inte förens i slutet av veckan händer det grejer! På torsdag kommer Anna ner och jag har bokat henne fredag till lördag, myspys! På söndag har Niclas cykeltävling ute i Kungens Kurva och jag (bör väll) vara där och leka cheerleader! Haha. Nästa vecka bär det av till varmare breddgrader med jobbet också, Barcelona here we come! Jesus vad jag längtar, det ska bli sååå awesome.
This weekend's over
Sitter i soffan med mitt hjärta och väntar på att talang ska börja. Helgen har gått i en rasande fart och mestadels har timmarna för min del gått till att bli riktigt frisk! Jag har ingen feber längre och känner mig mycket piggare. Ont i örat fortfarande så knaprar lite Alvedon emellanåt men jag är så glad att jag är på benen! Imorgon ska jag äntligen tillbaka till jobbet igen, det är riktig lycka det. Har saknat mina godingar på jobbet så mycket senaste dagarna. Igår var vi hos Tessan och fick tacos till middag och det var ju super! Tacos minst en gång i veckan, och ännu bättre om man slipper laga det själv! Haha. Imorse tog vi riktig sovmorgon i den nya, stora sängen och klev inte upp förrän vid elva! Nackdelen att ha en säng som är 1.80 istället för 1.40 är ju att man kommer längre ifrån varandra. Det var nästan så att jag fick dra i Niclas imorse för att masa honom närmare mig, haha. Efter att ha struntat i frukosten och gått direkt på lunchen klädde vi på oss och tog en promenad runt Åkersberga. Vädret var ju helt fantastiskt! Solen sken och det var varmt ute. Det räckte med underställströja och huvtröja, så fantastiskt. Jag längtar så efter att mina nya träningsskor kommer också! Då kommer promenaderna bli ännu mer perfekta, haha. Eftermiddagen har bestått av bakning. Niclas snodde ihop dumlemuffins som den mästerbagaren han är och sen gjorde jag söndagsmiddag! Fläskfilé, klyftpotatis och ugnsstekta morötter med bea! Svingott såklart, och en bra matlåda till imorgon, tjing tjing! Nu väntas final av farmen och sen långfilmen på fyran, jag är ju så svag för dessa svenska kriminalfilmerna!
Temperamento
Många låtar, både bra och dåliga skulle kunna vara ledmotivet till filmen om Frida Fridell. Men att senaste låtarna på listan är skrivna av självaste Nanne Grönvall förvånar mig en aning! Det är så rakt på sak att jag måste garva lite. Här har ni ett utdrag från en låt från senaste plattan som så passande heter just, dramaqueen. " Dramaqueen, dramaqueen, dramaqueen. Om ni ser ett sken, en spotlight som lyser det är där ni ser mig med manisk blick. Knuffar undan allting och alla i vägen, rampljuset är mitt. Bara mitt, mitt, mitt. Jag kallas diva, dom säger att jag är to much! Inse att jag behöver plats. Dramaqueen, dramaqueen, njuter utav livet som dramaqueen. Skådespelet gör jag som dramaqueen.Om vardagen blir för trist och ingenting händer då ställer jag till med en galen scen. Gråter, skriker högt och låtsas bli sårad, drama är för mig en sann succé. Och ofta, väldigt ofta blir jag härligt kär men sen tröttnar jag eftersom jag är, dramaqueen. Åh premiären, så glamouröst. Ja, men vart är champagnen jag håller på att torka ut? Här! Gratis champagne, och gratis är ju bäst. Vart är alla kamerorna? Där, där! Där är alla fotoblixtarna! Åh, hallå, tjoho, här är vi! Men flytta på er. Sparka till dom med klacken bara! Dramaqueen, dramaqueen, dramaqueen. Ta mig som är för här är jag. Inget eller allt det är underbart "
kunde inte säga det bättre själv
It's my body, only mine
De nakna bilderna, den nakna sanningen. Jag vill egentligen inte lägga upp bilderna som är i endast underkläder på bloggen, men jag måste. Jag lovade mig själv det, så det är bara att göra det. Passade på att mäta mig idag också när jag ändå bara legat i sängen hela dagen. Lägger upp senaste resultaten först så det finns något att jämföra med.Vecka 7!Vikt: 92.4 kgMage: 98 cmRumpa: 117 cmLår: 67 cmArm: 37 cmVecka 12!Vikt: 88.4 kgMage: 90 cmRumpa: 112 cmLår: 64 cmArm: 35 cmOch nu ska bilden läggas till här. Jag mår illa av tanken. Nu lägger jag ut det mest sårbara av mig själv. Men bara gör det, sluta. Okej, här kommer den.
en sjuk prinsessa
Det var inget trevligt uppvaknande igår morse. Det var ett sprängande huvud, rinnande ögon, 39 graders feber och det kändes som blixten slagit ner i mig. Hela dagen låg jag nerbäddad under två täcken och en filt. Frös, svettades, sov. Sov i så många omgångar att det kändes som att det gått flera dagar tillslut. Åt Alvedon på löpande band och sov lite till. Kunde inte ens ha min TV igång på dagen för då mådde jag illa, fruktansvärt hur dåligt man kan må. Idag har febern sjunkit till 38.7 grader men det har smugit sig på öroninflammation på mitt högra öra. Det varar och gör så jävla ont, så nu ligger jag här med en bomullstuss i örat. Jag blir så liten när jag är sjuk, jag tycker så synd om mig själv och det känns verkligen som att jag ska dö. Det planerar jag dock inte att göra. Jag ska ligga här i mina hellokitty-sängkläder hela dagen idag också och bara sova och kurera mig, dricka päronsaft och sova lite mer.