Du ska ha en egen stjärna på himlen för att du står ut med mig dag efter dag. Du limmar, pusslar och klistrar med mina trasiga bitar för att laga mig. För att proaktivt hålla ihop oss. Jag älskar dig så enormt mycket, alltid och hela tiden. Efter bara några månader tillsammans har du fått mig att inse att jag inte skulle klara av att leva utan dig, och det skrämmer mig till tusen. Hur kan man vara beroende av en människa såhär? Jag har svårt att förstå att man kan känna så mycket, jag har svårt att förstå hur lycklig man faktiskt kunde vara. Framförallt har jag svårt att förstå att jag har privilegiet att få vakna bredvid dig morgon efter morgon, det får mig också att inse att jag är rik på det som är genuin lycka och trygghet. Tack för att du är du mitt hjärta.