dagens favorit
sirenerna tjuter
Då var även jag påväg hem efter en brutalt lång dag, äntligen. Det är mörkt som tusan ute och det känns som det är natt? Jag får kämpa för att inte somna på bussen. Dunkar favoritlåtarna på repeat och aktiverar hjärnan med olika tankenötar. Jag har en tussig sambo hemma som inte alls mår bra, min älskling. Nu ska jag hem och laga korvstroganoff åt honom och sen blir det Red Bull Rampage, jag kommer garanterat somna på Niclas arm inom 2 minuter från det att jag lägger mig i sängen. Att kolla på Paradise Hotell ikväll är helt uteslutet, det får bli att se det i efterhand imorgon istället.
Ingen annan
Du ska ha en egen stjärna på himlen för att du står ut med mig dag efter dag. Du limmar, pusslar och klistrar med mina trasiga bitar för att laga mig. För att proaktivt hålla ihop oss. Jag älskar dig så enormt mycket, alltid och hela tiden. Efter bara några månader tillsammans har du fått mig att inse att jag inte skulle klara av att leva utan dig, och det skrämmer mig till tusen. Hur kan man vara beroende av en människa såhär? Jag har svårt att förstå att man kan känna så mycket, jag har svårt att förstå hur lycklig man faktiskt kunde vara. Framförallt har jag svårt att förstå att jag har privilegiet att få vakna bredvid dig morgon efter morgon, det får mig också att inse att jag är rik på det som är genuin lycka och trygghet. Tack för att du är du mitt hjärta.
i ett paradis med mig
Måndag, måndag, måndag. Jag var ett lik imorse! Jag var inte bara trött, jag var en utslagen art typ? Haha. Ni vet den där känslan när man kollar sig i spegeln och känner nej, det det spelar ingen roll vad kan gör idag... Exakt så kändes det. Två koppar kaffe senare så är jag iallafall påväg till jobbet. Årets jobbigaste vecka hittills ligger framför fötterna också, hej och hå!
Helgen har varit helt fantastisk, på alla sätt och vis. En helt underbar tillställning i lördags där jag fick kramas och skratta med mina pärlor i livet. Lagom mycket alkohol, inga skandaler och jag var alive igår också, bra Frida!
Nu längtar jag efter framtida tjejkvällar och tjejhelger, det är kvalitetstid för mig om något. Kärlek, kärlek, kärlek!
telefonjävel
Påväg hem och telefonen har 1% batteri kvar, självklart lägger man det på att blogga. Sämst batteri i min telefon nu? Helt plötsligt slutade det bara vara det bästa batteriet ever? Orkar inte. Kvällen bjuder iallafall på en jävligt rolig sak, städning. Men vad gör det? Morgondagen bjuder ju på det roligaste på väldigt länge. Trevlig fredag på er!
regnet har upphört
Det har äntligen slutat regna. Det har äntligen slutat vräka ner från himlen som det ständigt gjort den senaste veckan. Skönt med uppehåll, slippa paraply.
Äntligen fredag! Hoppas denna dag går fort nu så helgen kan komma, jag längtar ju tills imorgon. Vi ska plocka upp Malin och Lotta i Danderyd vid tio, sen en tur till systembolaget och därefter VROOOOM upp till Gävle och pussa på mina hjärtan som är där. Vilket kalas den kommer bli!
don't need no makeup
Jag älskar att sminka mig, jag kan göra det timme efter timme. Men jag är ganska mysig utan smink också. Med rätt filter på fotot är man ganska perfekt faktiskt, skönt.
family first
Att känna saknad, längtan. Att känna sig frånvarande och långt borta, det är förjävligt. Det börjar sina i tålamodet nu och jag börjar känna mig ihålig utan det här i min vardag mer än per telefon. Jag känner att det saknas något, att jag inte riktigt är hel. Dessa människor är hela mitt liv, de är allt jag är och ordagrann kärlek. Hade det inte varit för Niclas hade jag legat i fosterställning för tillfället och bokat första bästa flyg hem alternativt börjat cykla hem till Östersund bara för att få krama om dom. Nej, det är en brutal hemlängtan och saknad för tillfället samtidigt som det känns otroligt långt kvar till jul och när det gäller mitt längtahemochsakna-mode känns hösten längre än någonsin.
about that
Träningen. Detta fantastiska som snabbt blev en underbar start på dagen för mig. Gymet blev hemma på morgonen och det gick bra, men sen. Mina knän ger vika, jag har så jävla ont. Första smärtorna kom efter 12 minuters löpande på löpbandet, nu är vi nere i 4-5 minuter sen börjar det smärta i högra knät först. Jag blir så arg, ledsen och förbannad. Jag orkar helt enkelt inte handskas med detta. Det som verkligen förvånar mig mest och som verkligen får mig att höja på ögonbrynet är att jag ALDRIG hade ont när jag gjorde fysiska aktiviteter när jag vägde nästan 50 kilo mer?! Dock var det inte så hård träning då, men jag kände ALDRIG någonting. Nu kan ja få ont om jag går nerför en trapp? Helt otroligt. Jag blir så trött alltså. Det går jättebra att promenera ute i naturen och ute på asfalt och grus, det går hur bra som helst. Jag har också provat 4 olika par skor från olika märken på gymet men det gör ingen skillnad. Jag har provat både Nike, Reebok, Ecco och Jasics men inget är bättre än det andra. Nu ska jag snart på återbesök till sjukhuset och då ska jag kräva en remiss till någon som kan hjälpa mig. Någon som kan kolla upp detta åt mig. Jag vägrar gå genom husläkaren och påbörja någon lång process som inte leder någonstans. Jag har mer saker att ta upp på återbesöket så detta läggs bara på listan. Med andra ord är jag less nu, riktigt less och känner mig som en pensionär, eller en i mängden av alla andra som har problem med knäna, ät skit.
we'll chase our shadows
Tisdag! Förutom att mamma fyller år idag är det en helt vanlig tisdag. Jag var ganska pigg imorse men jag låg kvar extra länge under täcket och bredvid mitt element till sambo, det blev nästa stressigt till slut! Det har verkligen blivit höst nu. Jag måste börja ha en extra tröja under höstjackan och mössan är ett måste likväl som handskarna och halsduken. Sen är jag något extrem och har redan börjat använda tjocksockar också, men jag är inte van att frysa. Första hösten jag fryser, det är en märklig känsla. Vad ska man annat göra än att klä på sig? Nej det är bara att pälsa på sig från topp till tå.
happy birthday mother
Älskade, älskade mamma.
Idag är det din dag och jag önskar lite extra mycket att jag kunde få krama om dig idag. Tre månader kvar tills vi ses, åh vad jag längtar.
here comes a new week
Måndagen har både kommit och gott. Jag har bäddat ner mig och väntar på kvällens avsnitt av Paradise Hotell. Vi har ätit hemmagjord pizza ikväll, helt sjukt vad gott det är. Jag gör egen pizzadeg med extra olivolja i och sen hemmagjord tomatsås med selleri i. Nicke vill bara ha tomatsås, ost och skinka på sin medan jag idag gjorde min med serranoskinka och mozarella toppad med färsk ruccola. Sen måste man ju ha en skvätt med vitlöksås till också.
Helgen har varit fantastisk men i vanlig ordning gått alldeles för fort. Fredagen bjöd på after work, middag och en bra utgång med världen bästa kollegor. Dock ramlade jag i slänten påväg hem och slog huvudet i en sten så jag har hemsk huvudvärk hela helgen. I lördags var vi uppe tidigt jag och älsklingen och var ute och cyklade, det var hur mysigt som helst och vädret var ju helt strålande. Igår hade vi tvätt och städdag och sen kom våra favorittanter från Alingsåsvägen på middag. Helgen som kommer innehåller kalas i Gävle med några utav mitt livs viktigaste människor, det ska bli hur underbart som helst. Men först väntar en tuff jävla vecka med jobb, bara att kriga på!
turn down for what
Äntligen tillbaka i rutiner med träningen igen. Ingen mer sjukdom nu tack! Stängde av PH igår lagom till att halva program hade gått. Jag vågade inte chansa på att se hela med risk för att vara trött nä väckarklockan ringde imorse. Upp och fixa frukost och morgonpyssla i vanlig ordning. Min älskling klev upp och åt frukost med mig också idag, det är väldigt sällan han är pigg och alert på morgonen. Min vilda gissning på hans morgonhumör imorse var att jag gjort ägg och bacon till frukost åt honom, haha.
Nu är jag påväg till gymet för 45 minuters träning innan arbetsdagen kan börja.
someone wrote what i feel
" Am I alone with the thoughts that I have?
I'm afraid that I'm scared of myself. Am I the only one to doubt who I am? Wish I was someone else.Everytime I try to swim, it pulls me, pulls me deeper down. Everytime I try to fly, it holds me, holds me to the groud. It tells me I'm a freak, drains me, the monster inside of me. Freak. Save me. The enemy is inside of me. It would be easier to fight someone else than the war I fight within. It's impossible to hide from yourself. Where do I begin? "
men ät bajs då
Jag hade skrivit ett långt inlägg om helgen och denna soliga måndag men precis innan fingret skulle trycka på publicera fuckade appen ur och inget sparades i utkastet. Då känner jag bara AAAARGHHH alltså. Så håll tillgodo med bilder och tänk er en bildtext själva.
i forgot about this one
Den nyvakna sanningen
Godmorgon härliga lördag! Vilken mästare jag är alltså. Innan jag somnade inatt tänkte jag att näe, men vakna vid åtta imorgon blir bra men jag ställde ingen väckarklocka. Klockan 08.06 vaknade jag och gäspade, jag somnade ju inte förrän efter ett någon gång. Nu har jag krupit ner i sängen igen, såhär är morgonrutinerna:
Jag vaknar, går på toaletten, tvättar ansiktet och händerna, smörjer in mig och sen går jag till köket. Dricker vatten, tar medicin, en kopp kaffe och en snus sen kryper jag ner i sängen igen och dricker mitt kaffe och kollar på nyhetsmorgon! Varje morgon, jämt och ständut. Bjuder på en nyvaken bild med en nysmörjd, halvtrött men mysig tjej!
M.S.I
Martin Söderström Invitational, det är vad morgondagen bjuder på, så egentligen borde jag sova vid det här laget. Men det var så mysigt att bara ligga under täcket och filten och bara mysa. Snegla lite på tvn ibland, pilla med småsaker och smsa med mamma. MSI är en cykeltävling i Uppsala. Det är ingen cykeltävling i skogen där man sen står och väntar vid målgången på att nördarna ska komma liksom, vilket jag trodde när jag suckade högt och svarade MÖÖÖÖHHHH när Nicke frågade om vi skulle åka dit. Haha stackars kille, han kan omöjligt ha det lätt med mig. Men det är iallafall stora hopp dom byggt upp vid Uppsala slott och en bra bit bortöver. Det är freestylehopp på någon typ av BMX-hojar som jag förstår det och jag är riktigt taggad! Jag tycker faktiskt det ska bli riktigt roligt. Först måste vi hämta ut lite paket på ICA när det öppnar, routern från Telia har kommit och även lite klänningar som jag beställt som eventuellt kanske går att ha på kickoffen den 11 oktober. Jag tror (vet) att dom är för små men man kan ju alltid prova knöla ner sig i en liksom, haha. Fast det är fan värdelöst att posten på ICA här har öppet så jävla dåliga tider. I Åkersberga hade posten på ICA kvantum minsann öppet mellan 7-22 så då kunde man hämta paket vilken dag som helst! Här är det öppet till 17.00 på vardagarna liksom, jaha? Då får man gott vänta till helgen om man inte väljer ett annat postutlämningsställe. I-landsproblemen svämmar över, vilket parti vill ordna längre öppettider på posten i Vaxholm tro? Där kommer jag definitivt lägga min röst!
party pink princess
Självklart var jag tvungen att klämma in lite egentid med det bästa som finns ikväll, nagellack. Nu har jag haft simpelt, klassiskt men fint röda naglar ett par dagar. Rött nagellack är alltid värst att ta bort, känns som det aldrig riktigt försvinner?! Tänk då när jag krossad en oöppnad flaska rött nagellack på badrummet för ett par veckor sen. Fy och fyfan för att behöva städa det sen, och skoja inte att jag blev hög på allt aceton jag andades in, huj det var en billig fylla! Kvällen till ära fick det bli rosa, ljusare rosa som fungerar till ungefär allt. Det var ett utav de nya lacken jag fick i söndags, mycket bra! Ni får ursäkta att jag har halvt sunkiga och torra nagelband. Jag försöker jobba pundet men det är inte det lättaste här i världen.
De besegrades hämnd
Det brinner värmeljus i både fönstret och på bordet. Det är höst nu och balkongdörren måste vara stängd på nätterna. Det är riktig höst, sådär att man känner lukten av kyla och dimma när man vaknar på morgonen. Kanske är det en släng av höstdepression jag har haft, eller så kände kroppen helt enkelt på sig att det skulle komma ett fysiskt nederlag. Hur som helst så var hela förra veckan ett stort mörker. Jag visste inte vilken dag det var, jag glömde bort saker, jag grät flera gånger per dag, jag kände inte igen tjejen jag mötte i spegelbilden och jag fick fruktansvärda ångestattacker från ingenstans. Det är många, många år sen jag hade dessa sist, jag kommer knappt ihåg den sista svartnade dimman som drog in över näthinnan. Det märkliga i allt detta är att jag verkligen inte kunde förstå varför det kom nu, varför det plötsligt dök upp? Jag kände mig ju lyckligare än någonsin ett par dagar innan, jag var inte ledsen? Men man kan inte styra över detta. Man kan inte bestämma över monster och demoner I kropp och knopp. Jag är 23 år nu och jag borde lära mig det snart. Trots detta är jag hjälplös och jag står maktlös inför den kraften, jag lägger mig bara platt inombords och väntar på att det ska gå över. Förra helgen kom Carina och Ninni äntligen hem från Spanien och vi spenderade söndagen hemma hos dem med massor av mys, kramas och god middag. Ibland behöver jag en sorts kärlek som Niclas inte riktigt når fram till, men det är inte hans fel. Jag behöver blunda och bli omhållen av en famn som hållt mig hela livet och som kramat mig år efter år. Jag är en speciell människa och jag är många gånger trasig. Men det här är jag, åren har gjort mig till den jag är och detta gör mig unik. Nu i veckan har vi hunnit med en släng av magsjuka också, så nu är kroppen definitivt nollställd. Jag var tillbaka på jobbet idag efter att ha spenderat senaste dagarna hemma i sängen och det var SÅ underbart. Mitt älskade, bästa, underbara jobb. Lyckan det ger mig, är svårt att hitta någon annanstans och ännu en gång drabbas jag av lätt separationsångest vid tanken av att jag en dag kommer behöva lämna stället.
Nu går transformers på tv och min älskade prins har redan somnat. Hallelujah för det så man får spela candycrush, nynna på sina nya favoritlåtar, läsa bloggar och bläddra på we♡it ifred! Jag älskar när han sover tätt intill så jag kan höra hur han andas och pussa på honom emellanåt, men jag behöver inte prata eller vara social, jag kan vara i min egen lilla bubbla men ändå ha honom tio centimeter ifrån mig.
lugn, jag lever
Jag mår dessutom otroligt mycket bättre! Har genomgått en magsjuka den här veckan också men är på benen igen, mer uppdatering kommer i helgen!