jag bröt mig in i himlen

Då var det dags för första fredagen denna vecka, så underbart! Jag ser verkligen fram emot att bara vara hemma och vara ledig imorgon. Ta en riktig sovmorgon, ligga kvar i sängen halva dagen och kolla på SF-kanalen, dricka kaffe i sängen och vicka på tårna. Inte göra ett skit! Eller jo, en sak har jag planerat och det är att städa garderoben. Allt som jag nu mer kan tälta i ska bort, det tar bara massa plats. Årets valborgsfirande blir endast hemma. Jag har tackat nej till allt vad kalas, fest och alkohol heter. Det är seriöst val jag gjort att sluta dricka, det är inget kortsiktigt eller roligt, det är ett måste. "Ja men du skulle ju kanske dricka när det var speciella tillfällen" Absolut, men valborg är inte ett speciellt tillfälle, valborg är en ursäkt att få dricka, simple as that. Nej! Det blir god middag hemma och sen bara mysa. Det ska dessutom vara nollgradigt och regna, usch.

Påväg till jobbet nu iallafall! Dunkar Kents nya album Tigerdrottningen på högsta volym, helt magiskt. Hur kan man lyckas gång efter gång? Jag ryser, amazing. Frukost på jobbet idag till att börja med och sen intervjuer med vad som kanske kommer bli mina nya NPS-bebisar framöver. Blandade känslor, men förhoppningsvis blir allt bra. Jag kommer sakna Susie sååå himla mycket.



game on

Gårdagen gick att överleva, även om det var med nöd och näppe! Stort tack till bästa Mandy som räddade upp hela förmiddagen och min finaste Susie som med allt flams, alla skratt och otroligt dålig humor räddade upp resten av dagen. Lyckligt lottad som har dom finaste vännerna i världen! Kvällen bestod endast av matlagning. Jag lagade köttfärssås och Niclas fixade med cyklarna och dammsög. Sen skulle vi se en film klockan nio som hette That's my boy och då somnade jag som ett litet barn, helt ovaggad. Det var såååå skönt! Det blev ingen djupsömn direkt, men bara att få halvsova i soffan var värt så mycket. Sen bäddade jag ner mig i sängen och fortsatte sova! Vaknade till när Niclas kom och la sig men jag orkade inte ens prata så jag bara nickade när han pratade, kommer inte ens ihåg vad han sa, haha.

Idag är en ny dag! Lite mer energi än igår och det är ju bara två dagar kvar tills man är ledig hela torsdagen, jobbar fredag och sen är det helg, så detta borde nog gå! Vanlig arbetsdag till 19.00 idag, något möte mitt på dagen men annars heeelt vanlig, så skönt! Vi har otroligt mycket att göra dock, stress stress. Imorgon har jag intervjuer då det ska in nytt folk i teamet, hoppas verkligen det är några toppenmänniskor!



det är en sån dag idag

Jag ville bara dö när jag vaknade imorse. I vanlig ordning vaknade jag innan klockan ringde men lyckades somna om en halv gång. Jag har fruktansvärt ont i ryggen, huvudet sprängs och jag har hela grusgropen i ögonen trots att jag sovit tillräckligt. Började dagen med att lipa, kanonbra sätt att börja veckan på! En kopp kaffe och två alvedon till frukost, heja heja. Ser ut som fanskapet själv, alltså haha. Hatar att känna såhär! Den här dagen går endast ut på att överleva, hålla huvudet ovanför ytan. Det är 12 timmar tills jag är hemma igen, kämparmåndag.

lyckan är obeskrivlig

Alltså. Jag är så glad att jag bara vill skrika och dansa där jag sitter vid buashållsplatsen. Mitt lilla ärende som jag skrev om tidigare idag var att kolla på en lägenhet. Det gick riktigt bra och den 28 Juni kommer jag och Niclas flytta till Vaxholm. Det är en etta på 40 kvadratmeter, alltså lika som idag. Renoverat badrum och ljusa färger genom hela lägenheten. Världens trevligaste tjej Sandra som äger den nu men hon bor med sin sambo så då får vi hyra den i ett år! Så himla fint område, verkligen guld alltså. Jag är så glad! Med tanke på den här staden och dess bostadssituation kan jag bara ännu en gång tacka gudarna för att jag hittat ett fint, fräscht och bra boende ännu en gång. Nu ska jag åka hem och visa bilder för Niclas och pussa ihjäl honom! Även om vi i princip har bott hemma hos mig i Åkersberga sen andra veckan vi träffades blir detta annorlunda, det blir mer vårt tillsammans. Åh vilken total lycka!

i'll be the one if you want me to

Igår var vi på bio i Täby jag och favoritkorven. Vi såg Noah, och det var absolut en av dom sämsta filmerna jag någonsin sett. Jag förstår inte? Och hur är det möjligt att så duktiga skådespelare kan misslyckas så brutalt, fick var det väll regissören som skapade filmen bakfull eller något. Men nej, så bortkastad tid! Tur att jag hade fått biobiljetter av jobbet så man slipper känna att man slösat pengar på det, haha. Det var dock mysigt att gå på bio, en liten minidejt sådär. Vi började kanske i lite fel ände när vi träffades om man säger så, haha.
Nu är jag påväg ut i ett ärende här, jag är så nervös att jag håller på att bajsa på mig, alldeles torr i munnen liksom, haha.



for better and worse

Jobbigt när man somnar i tron om att man ska vara pigg, fräsh, energifylld och glad när man vaknar. I själva verket vaknar man som ett vrak. Ont i huvudet, trött så ini helvete, håret står åt alla håll och det är inga ringar under ögonen, det är stora jävla blåa ikeakassar! Nu har jag fått i mig två stora koppar kaffe och börjar vakna till, sitter på bussen till jobbet och tackar gudarna för att solen skiner. Det var en fin kväll igår efter en kanske inte alltför bra dag på jobbet. Alldeles för mycket irritation som suger musten ur mig, och jag som har sånt fruktansvärt temperament känner verkligen bara för att slåss när jag blir irriterad och gränserna överskrids. Skönt att det bara är slutet av veckan kvar, snart helg. Iallafall så var det Niclas som lagade mat, dammsög, diskade och fixade igår medan jag fick egen tid och behövde inte göra annat än att hänga på badrummet och slappa i soffan, så skönt!

Hela morgonen har jag funderat mycket över min viktnedgång och hela den resan. På tisdag är det precis 6 månader sen jag la mig under kniven. 6 månader sen jag låg där i stödstrumporna och en fin liten blå mössa och luktade desinfektionsmedel medan jag väntade på att kirurgen skulle hämta mig i väntrummet innan operationssalen. Helt otroligt hur fort det har gått, vart har tiden tagit vägen? Samtidigt känner jag mig så jävla tacksam över chansen jag fått. Det är klart att det många gånger känns som det är flera mil kvar, men med tanke på framgången är det bara någon kilometer kvar av många mil. Nu är det ungefär 14 kilo kvar till mitt eget mål, mitt personliga mål. Det känns mycket, det känns riktigt mycket men när jag sätter det i propositionen till helheten känns det bättre. Det är 14 kilo kvar av 54 kilo, det är alltså redan 40 kilo avklarade. Helt sjukt! Nu ligger maj månad i schemat snart och då blir det hälsomånad i vårat hushåll. Inga kolhydrater och inget socker, vi deffar stenhårt hela maj! Voff voff!



på hemmaplan igen

Tillbaka i vardagen och verkligheten igen. Det har varit en fantastisk påskhelg i Östersund och jag är så tacksam över den fina familj jag berikats med. Det gick utmärkt att köra, både dit och hem även om hemvägen tog något längre. Jag fick säga hejdå till morfar en sista gång och även om det är fruktansvärt sorgligt så känns det skönt att fått hålla hans hand och pussat honom på pannan en sista gång. Jobbigt när man ser någon man älskar så mycket gå mot livets slut, all cred till övriga familjen som i sin vardag tar hand om honom nu på slutet. Det blev några dagar i fjällen med strålande väder, en runda på bowlingbanan där jag i vanlig ordning fick storpisk och såklart en härlig middag på Eastern Palace. Kvalitetstid på relaxavdelningen och massa mys hemma i soffan framför brasan. Det var en fantastisk helg som sagt och det var så skönt att Niclas äntligen fick träffa min familj och att det gick bra, familjen Fridell är ju ingen vanlig svensson-familj direkt om ni frågar mig, haha. Helgen gav mig ny energi och fyllde på lyckokontot rejält! Nu är man tillbaka i vardagen med jobb, jobb, jobb. Är det nu man ska börja längta efter sommarsemestern kanske? Dock är det kort arbetsvecka både denna vecka och nästa vecka så det är inge synd om mig alls.

easter was just brilliant





































dom siktade på oss med stora automatvapen

Äntligen onsdag! Som jag längtat efter denna dag. Vi var uppe med tuppen 05.20 imorse, eller jag iallafall, haha. Det var lite längre startsträcka för Niclas i vanlig ordning men upp tog han sig. Packade ihop allting och satte packningen innanför dörren, åt frukost och hade en riktigt bra morgon. Nu sitter jag påväg till jobbet och känner att ingenting kan förstöra den här dagen. Jobb till 17.00 och sen är det gasen i botten norrut, jag längtar hem så fruktansvärt mycket nu!



det är tacken man får det

Hahahah, alltså den här mannen här bredvid. Kryper ner bakom honom och pussar på honom. Kryper ner under täcket och håller om honom tre sekunder, sen får man en armbåge i ansiket följt av en spark på benet? Hahah. Jaha? Tackarrrrr! Kanske inte var så välkommet med mys när han redan sover... Tar nog det säkra före det osäkra och lägger mig på min sida istället för att slippa gå med en blåtira till jobbet imorgon liksom, hahah. Åh charmören, som jag älskar honom.

at the end of the day

Vilken fantastisk dag det har varit! JAG har träffat härliga människor, glada kunder, underbara kollegor och dessutom fått se twilight-filmer, på arbetstid! Så skönt att starta veckan på ett perfekt sett, eventet blev verkligen lyckat. Jag gjorde (såklart) succé i sminket och alla blev supernöjda! Jag trodde från början att det skulle vara en makeupartist där och att jag sen skulle assistera, men fel hade jag och det blev full leverans att fixa allt tillsammans med Mirja, vi gjorde ett kanonjobb! Gled runt i knallröda linser hela dagen och såg allmänt läskig ut, så lyckad outfit. Bra, men ändå inte för mycket. Nu på kvällskvisten har jag lagat matlådor för resten av veckan som är kvar, sen har jag tonat tillbaka håret mörkbrunt igen. Helt mörkbrunt, inga färgskiftningar eller röda nyanser, bara vanligt mörkbrunt. Jag ångrade mig fruktansvärt mycket minuterna efter att jag sköljt ur det men nu känns det faktiskt bra, det är ju så himla jobbigt att fixa med håret när det är så pass rött som jag hade, man måste ju hålla efter precis hela tiden. Nu ska jag krypa ner bredvid min sovande älskling, som redan sovit någon timme. Jag känner ingen som är så trött som honom! Det skulle väll vara Elin då, eller Lisa kanske? Haha, jag tar nog tillbaka att Niclas är den tröttaste personen jag känner vid närmare eftertanke. Nu är det tack och godnatt, en ny dag imorgon med vad som känns som hundra timmars jobb... Snart påskledigt, heja heja!











my rhytm and blues

Idag är ingen vanlig arbetsdag idag! Kul kul. Eventdag med våra fina kunder idag. Och inget mindre event än Twilight-event, jag är så taggad! Haha. Vi kommer vara på Bio Rio i Hornstull hela dagen och visa samtliga filmer, hålla styling och aktiviteter, bjuda på mat och ha fotografering och dessutom ha en Jacob-kopia i baren utan tröja, man ba va? Undra vart jag ska hänga liksom. Haha, skämt åsido. Jag kommer vara i stylinglogen större delen av dagen med mitt bleka ansikte och röda linser. Åkte dock hemifrån ostylad, det var nog ett smart drag för att inte skrämma livet ur tanterna på bussen, haha.

Imorgon blir det en lång dag på jobbet. Planerar att jobba 09.00-19.00 för att få så mycket som möjligt gjort innan onsdag när jag tänkte sluta 17.00, möta upp Niclas och min älskade syster i stan och sen påbörja färden hem till Östersund i en dundrande fart, herregud vad jag längtar hem. Resten av veckan fram till måndag spenderas alltså på hemorten tillsammans med min högst efterlängtade mamma, mina fina syskon och min förhoppningsvis fortfarande levande bästa morfar, jäklar vad han kämpar gubben alltså. Ett par dagar till behöver han hålla ut nu så jag hinner krama om honom en gång till innan det är dags för nangijala att hämta hem honom.



You've been crying over me

Dålig uppdatering efter Barcelona, jag vet det. Jag har väll i princip varit bakis och trasig sen dess, inget skämt. Sjukaste jag någonsin varit med om och levern gav upp på söndagen och jag kräktes blod som ett litet djur. Med det sagt är det slutdrucket för min del, hello sober life! Jag kan inte hantera alkoholen efter operationen och det är inte längre en spekulation, det är ett faktum. Med det sagt lämnar vi resan till Barcelona i det förflutna och tänker typ aldrig mer på den. Tack, hej.



mellan flaskor, glas och fimpar

Godmorgon! Fy när klockan ringde 04.20, jag trodde det var ett skämt. Såååå jäääävlaaaa trött alltså. Nu börjar det dock hämta igen sig en aning, tryckt en macka och det börjar bli ljust utanför bussfönstret. Halvjobbigt att säga hejdå till Niclas imorse, såhär många dagar har vi inte varit utan varandra sen vi träffades för första gången. Han hade ju köpt en ny snuffis till mig igår som jag fick packa ner i väskan, helt underbar var den. Nej, nu styr kosan mot Klarabergsviadukten och resten av folket, taxi till Arlanda och sen hallåååå Barcelonaaaa!



oh baby we'll be old

Äntligen torsdag! Sista arbetsdagen denna vecka och det kunde inte kännas bättre. Jag var något så brutalt trött imorse, såg ut som att jag inte sovit på fjorton år. Kravlade mig upp lite senare än vanligt men när det ligger en stor, varm man i sängen med armarna runt mig är det svårt att prioritera att kliva upp och göra sig klar för jobbet. Niclas är ledig idag och därmed satte jag tvättstugan, dammsugning osv på honom! Han ska inte tro att han kommer undan, haha. Dessutom behöver jag kläder tvättade inför helgen så det var helt perfekt att han var ledig idag. Packade klart det mesta igår så ikväll behövs bara allt nytvättat packas ner och kompletteras med lite smågrejer så är det klart sen. Jag hade skrivit en liten fin packlista men sen spårade jag självklart ur igår när jag började, hur mycket grejer kan man behöva för tre dagar liksom? Haha.

i needed to uppgrade

Tre av fyra arbetsdagar är avklarade denna vecka, nu är det bara morgondagen kvar men jag är redan slut i både kropp och själ. Jag behöver åka nu, jag behöver lämna Sverige om så bara för några dagar med mina fantastiska kollegor. Jag behöver dricka rosevin, röka ciggaretter och dansa röven av mig hela natten på en halvsunkig nattklubb. Hade ett fruktansvärt samtal med mamma ikväll. Min fina, bästa morfar är nu inne på sina sista dagar i livet, nu är det snart sista andetaget här och jag vet inte vad jag ska känna? Uppgivenhet. Lättnad. Sorg. Saknad. Kärlek. Orättvisa. Rättvisa. Smärta. Jag vet som sagt inte hur man sätter ord på det längre eftersom det varit så otroligt dåligt under en så lång tid. Det kanske går att ta på känslorna när det väl sker, men i det går inte att föreställa sig känslan riktigt. Jag har också svårt att tro att man liggande i sängen med lungcancer, pacemaker, hjärtfel, kol, kärlsjukdomar och diabetes har det bättre i livet än i nangijala, så jag vet inte vad man ska känna.

Nu är jag iallafall påväg hem till mitt fina hjärta. Ikväll ska vi äta köttbullar och stuvade makaroner (jag äter varken eller, haha) på Niclas begäran och sen ska jag packa väskan inför helgen och fixa naglarna. På fredag är det uppstigning 04.30 för mig så det mesta får gärna vara klart ikväll så jag bara kan duscha när jag kommer hem imorgon och sen hoppa i säng.



the worst of nightmares

Det small, jävla vad det small och vad ont det gjorde. Vi satt i bilen jag och Molly. Hon hade säkerhetsbältet på sig men det hade inte jag. Vi såg bussen komma mot oss, Molly tittade på mig med tårar i ögonen och jag släppte ratten, drog åt hennes säkerhetsbälte över bröstkorgen och tog henne i handen, sen small det. Det small liksom flera gånger, och jag klämde hennes hand allt vad jag hade. Det gjorde ont, så jävla ont och det var som att smärtan satt utanför kroppen på något sett. Tillslut började jag lyfta ur bilen medan Molly satt kvar på passagerarsidan och jag fick panik och skrek, och skrek och skrek. Tillslut vaknade jag i panik, alldeles kallsvettig och torr i munnen. Klockan var 04.15 och jag hade riktig panik. Hjärtat slog tredubbla slag i bröstkorgen på mig och sen dess har jag varit vaken, det var omöjligt att somna om. Det är den värsta mardrömmen jag drömt tror jag, riktigt jävla fruktansvärt!

Nu är jag påväg till jobbet, har laddat upp med en Celsius i väskan för att klara av första timmarna. Tre arbetsdagar kvar innan vi åker till Barcelona nu, in i kaklet! Heja heja.