but a life without you, i dont know

jag har vridit igen persiennen och dragit ner rullgardinen. jag har stängt dörren och lagt mig under båda täckena men det är ändå för ljust, dom är ändå där. man skriker och skriker men det är ändå tyst som i graven. man skriver och skriver men det finns ändå inte ett blyertsstreck på papperet. man höjer och höjer musiken men det hörs ändå ingenting. tänk positivt, tänk positivt, tänk positivt. men åt helvete med allt, håll käften och hoppas på att hela jävla världen går under inom loppet av en minut.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback