jag hade handen på hjärtat
sätter punkt vänder blad och går vidare. du var min kärlek, du blev den första riktiga förälskelsen. jag var liten och rädd, du var aldrig här. nej bort, det har gått för långt. för du svek mig gång på gång, jag borde ha vaknat och fattat och sett, men jag somnade om. jag kan önska att jag aldrig fastnat, för jag drömmer om dig varje natt. men till och med i drömmen så fattar jag att det inte kan vara vi och att det inte finns något alternativ. alternativet skulle vara att jag pajjar mitt liv totalt, för du och jag tillsammans skulle bli min grav. jag gav mig av, jag var tvungen att lämna dig och som håkan hellström sa, jag hatar att jag älskar dig. du gör sönder mig, jag måste gå nu, för det finns inte någonting kvar. du gör sönder mig, jag måste gå nu, måste gå, innan jag går av, hejdå. jag drar på riktigt, sista gången gillt. jag kommer sakna dig, men sista droppen är spilld. punkt slut, tack och hej. du ska bort, det var allt för mig. jag gjorde allt för dig, du var allt för mig, så jävla svårt att förstå att det är tack och hej. fast det var mitt egna val att dra, jag kunde inte ha dig kvar. jag kunde inte stå och titta på hur du tog sönder mig sakta men säkert, det är säkert, jag gick och sålde min själ till en drog. ett hål i mitt hjärta, jag hoppas det läker. du gör sönder mig, jag måste gå nu, för det finns inte någonting kvar. du gör sönder mig, jag måste gå nu, måste gå innan jag går av. hade handen på hjärtat, nu har jag handen på framtiden, men ändå kan jag känna att han fattas. saknar dig, men du är lätt att klandra för jag ser hur du fortfarande beter dig som skit framför ögonen på mig, det smärtar för jag kan inte se hur du bara sorterade bort mig. jag skulle aldrig i mitt liv stanna kvar hos en man som behandlar mig som skit. jag är sommarregn – du är ett åskmoln så vi passade aldrig så bra, och jag hoppas att jag kommer över detta snart.
toulouse
jag ligger nerkrupen i min säng i nytvättade sängkläder och myser. i min ensamhet, diagonalt över sängen med ena foten på väggen. jag mår bra, känner mig glad, lugn och behaglig. ur plattans högtalare går historien om christian grey varm och jag är alldeles förtjust. jag är beroende av böckerna, av honom, av allt som har med honom att göra. det är läskigt att han är en fiktiv person men jag ligger och tänker på honom innan jag somnar samtidigt som jag tvångsmässigt ligger vaken så länge jag kan för att lyssna på kapitel efter kapitel. nu måste jag dock sova, det har varit en låååång arbetsvecka men nu är det bara morgondagen kvar innan helgen och lite ledighet.
välkommen tillbaka
ber om ursäkt för att bloggen varit nerstängd och lösenordsskyddad under en tid men jag har behövt den som en fristad att uttrycka mig i. nu har jag tagit bort det värsta för att kunna fortsätta blogga som vanligt och det ska inte vara något barnförbjudet kvar! så välkommen tillbaka alla fans, tack för att ni orkat vänta.
hjärtskärande
tio månader har passerat. tio månader av kärlek, bråk, åtrå, besvikelse, lycka, tårar, förtjusning, hopplöshet, sömnlösa nätter, trygghet, rädsla, samhörighet och ensamhet. men det är över nu, det är över nu, vägen nådde sitt slut idag. nu kommer alla känslor, alla tårar, alla skrik, all besvikelse, alla tankar, alla minnen, och jag vet inte vart jag ska ta vägen. jag ska ligga kvar här på golvet och gråta hela natten, kvävas av min egen ångest. sjunga med thåström hela natten. det var jag som slet isär allt idag. det var jag, det var jag, det var jag. hur fan ska man enkelt kunna välja mellan det som gör dig lycklig och det som dödar dig inifrån när det är samma person som bidrar till båda?! helt sjukt är det. och jag plågar mig själv om och om igen... "du kommer aldrig få somna bredvid honom igen, aldrig kyssa honom igen, aldrig skratta ihjäl dig med honom igen, aldrig vakna bredvid honom igen och känna på hans nakna rygg igen..." fan ta kärlek, och fan ta att älska någon såhär mycket. aldrig, aldrig igen.