då ska jag minnas den tiden

← Startsidan | 2013-01-28 | 22:13:00 | | 0 Kommentarer
den där känslan med trygghet, med att vara hemma och att få känna sig som ett barn och bara flamsa och gå utan strumpor och skratta massor. få diskutera saker med ninni och sen berätta om allt som hänt senaste veckan medan carina skakar på huvudet men inte kan låta bli att fnissa. människorna som faktiskt bryr sig helhjärtat om mig, som känner mig inifrån och som får mig att känna mig som den frida fridell jag faktiskt är. människorna som alltid tar mitt parti, som sätter mig först och alltid får mig att må bra. när jag får bädda ner mig i bäddsoffan på alingsåsvägen är jag inte rädd för spöken, jag är inte rädd för mörkret och det finns ingen mördare som kan bryta sig in. det är hemma, det har blivit hem och det är obeskrivligt viktigt i mitt liv. nu när jag tagit hit mina äldsta sängkläder, som är så nötta och slitna i sömmarna kan ingenting bli bättre. och att carina kramar om mig och pussar mig i pannan och säger att hon älskar mig mest i hela världen innan jag ska sova, ja det gör hela min vecka. jag är riktigt lyckligt lottad, så är det bara.


Kommentera Inlägget

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback