det luftkonditionerade ljudet av fart

← Startsidan | 2013-02-12 | 23:05:18 | | 0 Kommentarer
allting rinner över, allting exploderar och tårarna sprutar. bara rinner och rinner, tar aldrig slut. järnspökena vinner och hånskrattar åt mig. tystnad, en rökfri viskning. det finns ingen luft här inne, kvävnadskänslan ligger tät över hela rummet. för mycket minnen här för att kunna tänka realistiskt. jag vill vara i östersund och ligga bredvid syster på sjukhussängen och krama om henne, aldrig släppa taget. rädda henne från allt ont i världen, pussa bort allt det onda och låta livet le mot henne igen. jag vill inte ligga här och fundera över saker och ting som håller mig vaken om nätterna, och sen han som är så jävla långt borta jämt. står i samma ruta som alltid, trampar bara runt medan rutan blir mindre och paniken större. dagar där klockan går och går men inget förändras, inga timmar passerar utan allt står bara helt jävla stilla. lyssnar, stel och fastspänd. och när paniken bryter ut ler du svagt och viskar till mig, du är värd att dö för. men mot gummiglas och metall betyder ett mirakel ingenting alls.
Kommentera Inlägget

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback