sitter på perrongen i hammarbyhöjden och väntar på min kära faster. hela helgen har jag längtat efter att få krama om henne trots att jag gjorde det senast i fredags morse.
det var jobbigt inombords att säga hejdå till morfar idag, riktigt jobbigt blev det när jag satt på flygplanet sen och insåg att risken är fruktansvärt stor att det var sista gången jag såg honom och då forsade tårarna ännu en gång. min kämpe, otroligt vad jag älskar dig.
förutom oräknerliga besök på sjukhuset i helgen har jag 24 timmar om dygnet suttit ihop med min kära elin. störda, underbara, pålitliga, älskade elin. skrattat har jag fått gjort, både åt och med henne. kramats med mina fina småsyskon och mamma har jag gjort. morfar lyckades lura döden precis den helgen när BIK hade sin seriepremiär i division 1 i en derbymatch mot ÖIK så det var en nöjd tjej som klev in i klanghallen igår. det är hockeyn jag saknar mest om vintrarna, det är något speciellt med lukten och känslan i en ishall, kan det vara hockeyhunkarna som är där? det är det garanterat.
imorgon ska jag skriva kontrakt för nya lägenheten efter jobbet sen blir det till att hetspacka efter jobbet alla dagar denna vecka så jag kan flytta till helgen. det känns faktiskt bättre än vad jag trodde, skarpnäck here i come!